Mismatch

Efter en alldeles för bra vädermässig start på sommaren kom det första bakslaget. Regn och ett par enstaka plusgrader (nåväl, det känns så) nästan varenda dag. Den lovande sommaren och Afrikavärmen är ett minne blott. Jag går på semester på tisdag och är inte glad. Jag hatar att jaga värmen och att ta vara på varje solig sekund hela sommaren.  Att halvt om halvt frysa ihjäl bara för att sitta utomhus och äta för sakens skull. Att ta med sig en tröja vart man än ska. Till hela familjen. Ja, ni fattar. 

Men vi hade som sagt ett par underbara varma dagar i slutet av juni. Som ett exempel badade jag tre dagar i rad. Otroligt!

Brygga 9 var inte helt coronakompatibel, men jag förstår varför. Underbara temperaturer i vattnet. 

En fredagskväll köpte vi pizzor från Mastio, korkade upp en flaska Prosecco och njöt av utsikten. Tröja överflödig. 

Sedan åkte vi till Mölle för fler salta bad. Vi var inte de enda som tänkt den tanken.. Men härligt var det. En försmak på den riktiga sommaren, trodde jag. En härlig start på en Corona-deppig vår. Men icke! Juli är hittills kallare än genomsnittet och köldrekord har uppmätts på flera håll. Ingen bestående bättring i sikte. Men! Nu tar vi nya tag. Vad gör det om sommaren regnar bort? Vad gör det att vår mysiga Ölandsstuga blev inställd av värden och allt annat nu är uppbokat? Vad gör det att barnen redan klättar på väggarna hemma? Vi tänker positivt. Vi blir i alla fall inte rynkiga... Inte av solen i alla fall. 

Det lär dröja innan livet kan återgå till det normala, men tills dess får vi försöka göra det bästa av situationen. Jag har installerat ett hemmakontor, som det funkar att jobba ifrån och barnen får gå till skola och förskola så länge de mår bra. På något sätt känns det som lugnet före stormen, även om stormen nog på många sätt redan är här. April ska tydligen bli riktigt illa, spår... alla. Men vad kan vi göra? Tvätta händerna, hålla oss på avstånd till varandra och be till högre makter om botemedel eller vaccin. Eller båda. I skyttegraven finns det inga ateister. 

I söndags gjorde jag picknick av Ottos överblivna födelsedagsfika och vi packade in hela familjen i bilen och körde söderut. Till Höllviken, där vi fick en stund på en folktom strand i den härliga vårsolen. Fyllda med energi för ännu en vecka. Ännu en vecka i snigelfart. 

Vackra Kämpinge!

Så har en härlig vecka på Gran Canaria kommit till sitt slut. Vi har haft fantastiskt väder, toppenhotell och bra mat för att vara all inclusive. Lägg till att det bara är fem timmars flygresa och en timmes tidsskillnad gör det optimalt att resa hit med barn. Imorgon bär det av hemåt. Hem till ett coronastinnt Sverige med fyra plusgrader och snålblåst. Om vi har tur. 

På hotellområdet, där vi spenderade nästan all vaken - och sovande såklart - tid. 

Men vi vågade oss även ut på äventyr utanför grindarna. För att promenera i bergen och för att känna på ett friskt Atlanten. 

Mest har vi som sagt chillat. Och det kan innebära att även jag kan ta en öl riktigt varma dagar (men jag drack nog bara upp halva...). 

I tisdags fyllde mamma 70 år och vi åkte till Köpenhamn för att fönstershoppa och äta en bättre lunch. På kvällen var det släktkalas på plats. En riktigt lyckad dag!

Först passerade vi hotell D’Angleterre, där julskyltningen var i full gång. Det var även en mysig julmarknad på Kongens Nytorv. Jag ser ju faktiskt inte klok ut på bilden, vilket till mångt och mycket har att göra med kombinationen kappa, byxor, skor. Mina skor gick nämligen sönder när vi gick av tåget och på just den här bilden kör jag låneskor av syster. Så det är så. 

Fisklunchen på Café Victor gick inte av för hackor. Hur har jag aldrig varit där tidigare? Fantastiskt ställe! Fantastisk mat!

Dagen avslutades som sagt med att mormor firades hemma hos sig med snittar, tårta och bubbel. Kusinerna sammanstrålade, men en vägrade vara med på bild...

Såhär kan 70 också se ut! 

Den nya jobbveckan kom tillsammans med höstens första förkylning, höstens första pms och den riktiga höstkylan. Det kan ju nästan inte bli bättre. Jag var helt oförberedd på nästan allt, men framför allt på det sistnämnda. Strumpor har jag inte använt den jag-vet-inte-när och även resten av garderoben är klart sommarväderbetonad. Så pass att ingenting är anpassat för strumpväder eller mössa och vantar. Om min förkylning inte hade hindrat mig från allt annat än att vila på sofflocket hade jag kanske styrt upp situationen, men det går sparas till den här veckan. Hösten är ju trots allt den härligaste årstiden. Väder- och modemässigt! 

Ett lite komprimerat inlägg, men jag vill egentligen bara säga att nu kör vi! Nystart på riktigt! Nytt jobb, ny årstid och nya omtag med bloggandet. Det blir kul!

Snälla små gullungar, håll oss vab-befriade i höst!

Jag har också hunnit med lite annat under månaden. Jag har lyckats chilla en del. Lämnat och hämtat och tränat lite på luncherna. 

Victor har varit hos tandläkaren som en riktigt stor kille. Slipade ner en tand lite och fick smaka på den berömda banankrämen. Han gillade den inte. 

Sist, men inte minst har jag också varit i Åre. En hel dag fick jag där med en dag vardera för dit- och hemresa. Så värt! Not! Åre bjöd på ett par höjdpunkter, men framför allt bjöd det på två grader, regnrusk och utomhusaktiviteter. En ekvation jag inte uppskattade fullt ut. Så jag avslutar det här svamlande, sammanfattande inlägget med den enda bilden jag tog i Åre. Enjoy!

Att inleda första jobbveckan efter semestern på en torsdag var en fullträff. Två dagar - sedan helg igen! Kanske den sista med riktigt fint väder. Jag fick min försenade födelsedagspresent av Erik - en SUP-bräda. Eventuellt mer en gåva till honom själv än till mig. Högst eventuellt. 

Han paddlade på. Till ön och tillbaka. Jag paddlade också, men det ville ingen föreviga. 

Vi som stannade på land hade inte tråkigt mellan badvarven. Sedan blev vi hungriga; åt lunch, köpte glass och tog en promenad. 

Det var en helt fantastisk lördag och en nästan lika fantastisk söndag. Den spenderade vi dock på Ribban, där det fanns aktiviteter för ALLA, men framför allt för barn i talför ålder. 

Skumbad och hoppborg, för att nämna några saker. Sedan var det måndag och dags för jobb och tillhörande bokslut. Jag har dock hunnit med en del annat skoj ändå. Lunch på stan, bokklubb i Trelleborg och grillmiddag på altanen. I elfte timmen - sista fredagen för i år - hann vi även med ett efterlängtat besök på Sommarlov! Barnen var eld och lågor. Malin, Alex och Sommarskuggan på samma ställe. På måndag sitter vi bänkade vid sändningen.

Glada barn med alla programledare på inspelningsplatsen. 

På kvällen grillade vi korv, hamburgare och drack vin på altanen. Kan ha varit sommarens sista grillning. Samt sista utemiddag. Jag ska dock inte klaga. Det har varit en fin sommar!

I bilen på väg uppåt landet. Fortfarande vid gott mod och inte jättetrötta på att sitta i en bil. Än. 

Vi stannade till vid Brahehus för lunch och rastning av barnen i slottsruinen. Och för att se utsikten över Visingsö. Sedan tutade vi vidare. Ingen rast, ingen ro. 

Det var fullt ös i poolen nästan hela tiden. Jag har kommit fram till att jag absolut inte vill ha pool. Inte bara för att man ska ha koll på sina egna barn, utan även grannbarn och annat löst folk som vill bada. Huvaligen! Bortsett från det; mycket härligt!

En eftermiddag åkte vi in till Skansen för att titta på - och klappa! - djur samt ägna oss åt diverse lekar. På en snöskoter och i en gammal lada, till exempel. 

Där vi bodde fanns en strand. Och en hund! Alice lyckades övervinna sin rädsla för båda och älskade till slut badandet och hunden lika mycket!

Otto var också med och fick ta sig ett par dopp mellan varven. En mycket energisk ung man.

På vägen hem stannade vi till i min gamla hemstad Nyköping för lunch och allmänt flanerande på bekanta gator. Bekanta för mig alltså. Men barnen, som var här för andra året i rad kände igen den fina blomnyckeln och gjorde sina infamösa poser framför den. Själv höll jag god min. 

Sedan var det raka vägen hem och höjdpunkten med hemkomsten - min egna säng. Jag läste avundsjukt någonstans att Serena Williams flyger med sig sin egen säng på alla sina tävlingar, men jag känner inte riktigt att jag har har uppnått statusen att ägna mig åt den typen av divaliteter riktigt än. 

Vi har köpt en pool. Liten, men trivsam. Och högt älskad att svalka sig i varma sommardagar när utflykt inte står på agendan. 

Efter dopp passar det väl bra att ta sig en pannkaka eller två. Eller ett helt lass. För att sedan plaska vidare. 

I onsdags åkte vi till Mölle. Jag älskar Mölle! Känslan när man kör in i byn får mig att vilja sälja allt jag äger och köpa en stor villa längs Strandvägen på Mölle istället. I februari är jag inte fullt lika sugen. 

Just denna gång nöjde vi oss med en lunch på Mölle Krukmakeri. Fullt av folk och servicen var därefter, men UNDERBAR ambiance på hela stället. Bara den är värd ett besök. 

Efter lunch blev det bad för de som ville. I Solviken finns det en barnpool precis vid havet. Snäppet bättre än hemmapoolen. Och så är ju utsikten på Mölle oslagbar. 

Idag var vi på överskattade Österlen. Igen! Jag ville få revansch på Örum 119, där vi inte fick plats sist. Jag har tydligen ingen stolthet i sådana här sammanhang. Glad var jag när jag fick pizza och kaffe i magen. Och bilden till trots är detta det enda jag har i magen. Otroligt osmickrande passform i klänningen när jag inte sträcker på mig ordentligt. 

Otto var tvungen att ta ett viktigt telefonsamtal. 

Här har vi hela barnaskaran i gräset. Mycket mutande bakom denna bild. 

Nu återstår nästan två veckor av min semester och mycket annat ska hinnas med. En bilresa till Stockholm! En födelsedag! Överraskningar? Oavsett vad så stannar såväl familjen Stam som skattepengarna i Sverige. 

Veckorna rullar på och jag har just inte tid med någonting, förutom att jobba, äta, sova. Det är dock inte helt sant. Sanningen är den att jag har tid till ganska mycket, utom just att blogga. Sedan sist har jag både hunnit med 40-årsfest, konferens, en Stockholmsweekend, klämdagar och massa familjetid. Bland annat. Här kommer en recap. 

Systrarna gick på fest och jag hittade ett filter, som jag tyckte var lämpligt att använda. 

Dagen efter hade Alice dansuppvisning. I glitterkjol och blommor i sitt hår svängde hon sina lurviga. 

Därefter bar det av till Stockholm. Först för konferens med jobbet, därefter utforska Södermalm med bokklubben. Här är vi alla i hissen på väg ut. 

Och här njuter vi av ett glas i Vitabergsparken. Kajsas i parken - den enda serveringen. 

Efter vi kom hem började mitt nya liv. Spinning på en måndag. Inga onyttigheter, inget vin. Det höll... en måndag. 

Sedan var det Eriks tur att vara nyttig. Ett helt marathon kämpade han sig igenom. Sedan kom han hem - sårig och utmattad. 

Medan han var iväg åt vi glass i solen. Alla var med!

Sommaren kom.. och gick.. och kom igen. Just nu är läget lite oklart. Men vi fick en halv stranddag i förra veckan och de modiga badade till och med. Jag tillhör inte den skaran. Obviously. 

Det gjorde inte heller den här killen, även om han uppskattade att pilla på stenarna. Allt som gör en smutsig!

Nu är nedräkningen till semestern i full gång. På något sätt känns det som om den redan har börjat. Eller är det bara jag som är allmänt utloggad? Ett par veckor till ska jag väl stå ut? Ett gäng avvikelsemöten, 23 anbud som ska lämnas in och ett bokslut till är det "enda" som återstår!

Igår promenerade vi till eminenta Mastio för att inta en dyrare lunch, som åtföljdes av kaffe i solen för de stora och lek för de små. Därefter blev det lekplatshäng och en lång promenad innan vi helt utmattade trillade hem igen för att ta kväll. 

Hela familjen njuter i solen! Nu har vi ställt om klockan och dagen inleddes tidigt med att Victor åkte till Trelleborg på fotbollsturnering innan simskolan och Alice ska snart iväg på gympa. Rutinerna - och aktiviteterna - sitter som de ska!

Glad fotbollskille på paus mellan matcher i Söderslättshallen. Älskar konceptet, men hatar att förlora. 

Det var två taggade barn som - med viss hjälp - fick rasta av sig på den härliga lekplatsen. Med lite kötid på vissa stationer. Det var fler än vi som tänkt tanken att dra till skogs igår. 

Söndagen inleddes starkt med det vanliga schemat; fotboll, dans, lunch och simskola. Efter all intensitet valde vi ändock att ta vara på det vackra vädret och gå till en lekplats samtidigt som Victor - mer än motvilligt - övade på att cykla. Som löken på laxen lossnade det idag. Plötsligt cyklade ungen. Helt själv! Glädjen var total. Från föräldrarnas sida, i alla fall. Nu ska han bara bli lite säkrare på svängarna och inbromsningarna. 

Visst kan Victor cykla!

I Ystad sken solen med inslag av regn- och blixtoväder. Vi hann dock med vad jag tror var sommarens sista stranddagar. Definitivt sommarens sista sanddagar. Blir det mer bad i år blir det brygga eller klippor. Det är ett löfte. Barnen älskade dock att få bada på östkusten och gräva i den fruktansvärda sanden. Jag uppskattade ett dopp, hur lite det än svalkade, men avskyr att ha sand överallt. I kläder, öron, hår, barnvagn och på bebis. Ja, överallt. 

Småkusinerna fick en ny chans att lära känna varandra. De tog den väl inte fullt ut. 

De stora kusinerna festade loss på Shuffle bar. Festis och chips. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?

Jo, glass. Det kan man begära precis hela tiden. Funkar också hyfsat som muta. 

Som sagt; barnen uppskattade stranden. De uppskattade även att åma sig för kameran. 

Strand. Och sand. I mängder. Hälften följde med hem. 

Den här veckan är det slut på det roliga. Förskolan har börjat igen. Hela 15 timmar får barnen spendera där varje vecka augusti ut. Tack Malmö stad! Jag fattar ju att det finns en anledning till denna till synes orättvisa fördelning, men det gör det inte desto mindre tröttsamt att underhålla en treåring och en femåring två hela dagar och tre eftermiddagar per vecka. Dagens eftermiddag spenderades på Ikea. Eller, mest på buss till och från Ikea och jag får väl skylla mig själv. Men hem kom jag med syftet med resan, det vill säga en uppblåsbar dyna till barnstolen. Och alla barnen i behåll. 

Otto kan äntligen sitta upp! Ingen är gladare än Otto. 

Idag började Erik jobba igen och imorgon börjar barnen förskolan. Tillbaka till lite rutiner, vilket både känns välkommet och en smula vemodigt. Vår sommar har präglats av badstränder, lugn, ro och nu senast en road trip till min gamla hemstad Nyköping och därefter ett par dagar i Nynäshamns skärgård. En perfekt avslutning på en perfekt sommar. 

Bad i olika konstellationer. På bryggan hemma, i Viken, på Ribban och i Kämpinge. Skånska badplatser. 

Glass i stora lass. Helst varje dag. Här i spänd förväntan på underbara Strandtugg i Kämpinge. 

Middagar och fester har kanske inte avlöst varandra, men heller inte lyst med sin frånvaro. Till och med ett dop i Lunds domkyrka har hunnits med. 

Kusinerna växer och frodas. Och börjar eventuellt uppskatta varandra. 

Så blev det en road trip norröver. Höjdpunkten på resan? Mammas gamla hemstad. Där fanns både hotellsängar, fängelsehålor, glasskiosk och lekplats. Att jag inte uppskattade detta mer när jag bodde där. Men det gjorde jag nog. Minus hotellsängarna. Detta var min första hotellvistelse i Nyköping. Eventuellt inte sista. 

Slutdestinationen på resan var Torö i Nynäs skärgård. Underbara dagar med bad och lekkamrater för barnen och härligt häng för de vuxna. Sedan puttrade vi hem igen. Nu vill jag inte sätta mig i bilen förrän långt fram i höst. Om ens då. 

 

Erik har äntligen gått på semester och dagarna går i ett. Idag åker han dock till Frankrike på "tennisresa" och jag blir själv med barnen i dagarna fem. Priset man får betala för att ungen ska heta Otto och inte Sture. Vi förtröstar dock inte utan ser fram emot presenterna pappa förhoppningsvis kommer hem med. "Om ni är SNÄLLA" är min ständiga devis till barnen. 

Men. Förutom att hela Sverige jublar; badbryggorna är fulla och grillarna går på högvarv så känner jag mig äntligen frisk. Halleluja! Och visst ska vi inte klaga på att sommaren kom tidigt i år? Det är bara att hoppas på att juli inte regnar bort. Det känns dock lite sjukt att tänka att backen vi passerade på väg hem från dagens badutflykt är samma backe som vi åkte pulka i för bara två månader sedan. Säsonger alltså. You’ve gotta love them!

På grund av otroligt låg kameraanvändningsfrekvens bjuder jag på det som finns i mitt arkiv; en nytagen bild på lillebror. Söt som socker, men dessvärre fortfarande namnlös. 

För att fira min återkomst till de friskas rike har jag idag lagat både middag och rabarberpaj, samt bytt ut de vidriga lakanen som jag svettats litervis i natt efter natt i snart en vecka. Inte en dag för sent. Nu får vi hoppas att friskheten är här för att stanna! Härliga försommarkväll! Efter middagen gick vi ner till havet för att bada. 

Idag invigde vi stranden. Det var dock inte fullt problemfritt. Nästan framme i Ljunghusen började bilen låta märkligt och när vi stannade till på en lastplats för båtar upptäckte vi en rejäl punktering på vänster framdäck (jag vet inte varför jag envisas med att skriva vi, jag sitter ju som bekant fast som ett smäck mellan två bilbarnstolar i baksätet. Något mindre graciöst än mitt in- och utträde ur bilen får man leta länge efter). Utan extradäck och alltför avancerade bilkunskaper ringde Erik bärgningen och medan jag och barnen strövade in till Ljunghusens pizzeria, där vi avnjöt hamburgare och glass, fick Erik förmånen att åka bärgningsbil till Vellinge och vänta i ett mindre livfullt industriområde. Men sedan! Sedan blev det - till barnens stora glädje - äntligen stranden. Victor var så glad att han till och med badade i det iskalla vattnet. Vi andra nöjde oss med att doppa tårna och lillebror var mest bara skeptisk (nej, han har inget namn än. 7 veckor till helgen). Nu är vi hemma och det är sand överallt. Strandens baksida. 

Lillebror på restaurang. Vaknade lagom tills vi kom fram och somnade i samma stund vi gick därifrån. 

Punktering kräver glass. Även om dessa två inte drabbades i alltför stor utsträckning.. 

Victor älskade stranden. Snart börjar nog tjatandet om att åka tillbaka. 

I lördags sken solen förrädiskt, för ute var det iskallt med kyliga och starka vindar. En stanna-inne-dag med andra ord, medan söndagen bjöd på någon plusgrad och mer chans till utelek. När Victor var på simskola och Alice hade en kompis på rummet passade jag på att sitta ner i två sekunder och beundra solens gång bakom markisen. Markisen - ett tråkigt köp för tre år sedan, men så värt det!

Och nu då? Fyra dagar efter BF och hemma. Det känns som om jag skolkar, men jag har ju faktiskt beviljad semester i tre dagar innan min föräldraledighet kickar in. Med tusen planer och en dålig natts sömn i bagaget får vi se var det hela landar. Förmodligen inte på BB.