Walking in a winter wonderland
Att våren kommer 1 mars är långt ifrån korrekt just i år. För hela
fem år sedan valsade jag omkring i bara gympaskor, idag tog jag en solig, men kylig, promenad i de varmaste vinterkängorna. Det räcker nu, tack! Våren får gärna komma. Men det gäller väl bara att stå ut och hålla sig borta från vägarna. Vilket är exakt vad jag gör. Idag jobbar jag hemifrån, till exempel. På grund av snökyla och lättja.
Fint ändå! Ännu finare vore ju om det här vädret hade behagat komma i julas istället för nu.
Vårtecken?
Minusgrader till trots och tidningar som varnar för den skånska rysskylan hade årets första blommor ändå letat sig upp utanför barnens förskola häromdagen. Jag hoppas att nästa veckas fortsatta köldrekord inte sätter stopp för deras framfart. Det är ju
mars om en vecka, för bövelen. Det betyder vår på skånska.
Ute i backen...
Smögen
En semesteruppdatering vore väl på sin plats nu?
Större delen av veckan har spenderats i Smögen, dit vi drog på en relativt spontan semester. Vädret lovade regn, men vi hade minsann strålande sol i dagarna tre. Jag, som har spenderat väldigt lite tid på västkusten, fick blodad tand för denna pittoreska lilla ort. Vi bodde på Smögen Hafvsbad, ett gammalt kurhotell mitt i smeten. Vi hoppade dock spaandet och spenderade istället dagarna på klipporna, till havs eller på den famösa Smögenbryggan.
Mysiga små gränder ringlade sig i backar över hela Smögen.
På västkusten bär man med fördel randigt. Victor missade memot.
Klippor och hav vart man sig än vänder.
Spännande båttur till Hållö för ett besök uppe i fyren...
... och bad i marmorbassängen. För vissa av oss.
Sommar?
Juli och jag har dragit fram dunjackan. Är det rimligt? Nej, det är svensk sommar. Jag fryser hela tiden och man vet aldrig när man kan vänta sig en skur. 80 procent av min vakna tid googlar jag resor. Och priserna stiger och stiger. Medan sommarkläderna ligger på hyllan och dammar. Frustrationen är total, men sommaren har bara börjat. Märker jag ingen bättring till helgen bokar jag en resa. Kosta vad det kosta vill!
Dunjacka i juli. Bara i Sverige.
Mallorca
Anledningen till mitt låååånga uppehåll stavas Mallorca, varifrån jag nyss är hemkommen från semester. Och dessförinnan var det så mycket sjå med barn och jobb och nya utmaningar att ta ställning till att det helt enkelt inte funnits tid. Men. Nog om det. Mallorca, sade vi. En fantastisk grönskande liten ö på behagligt flygavstånd från Malmö. Vi bodde på en resort som var mycket populär, inte minst hos den brittiska arbetarklassen. Maten var nog också det, men föll kanske inte riktigt mig i smaken. Vi hann dock med ett par utflykter under vår vistelse och provade då även på de mer positiva sidorna av den spanska matkulturen. Bland annat en lunch som gick loss på det facila priset 207 euro. Smakar det så kostar det.
En avstickare till fantastiska Deia. Där kan man köpa hus för tre miljoner. Euro. Det har både Sharon Stone och Robert de Niro slagit till på. Själv var jag glad över att slippa all inclusive-maten och mitt stora glas cava. Herregud, en kvinna måste väl få leva!?
Dagen därpå bar det av till östkusten, närmare bestämt Cala Torta. Fantastiskt fint, men också årets varmaste dag. Det blev en härlig fisklunch (som så mycket annat inte heller var gratis) och ett snabbt dopp i böljan blå. Det var lika härligt som det ser ut på bilden.
Och barnen - de lekte och stojade. Bad, glass och bus stod på agendan. Men när jag i bilen från flygplatsen frågade Victor vad som varit det bästa på resan höll han stolt upp sin högerarm och sa "armbandet", syftandes på det fula hotellbandet som gav oss tillgång till all inclusive.
En fin tur
I torsdags körde jag en klassisk 17-timmars arbetsdag, men lyckligtvis en arbetsdag långt ifrån det vanliga. Efter den sedvanliga flygresan till Bromma och taxi till kontoret var vi ett samlat gäng som åkte hela vägen ut till Vaxholm för att ta färjan till Rindö och därefter bil till sammanlänkade Skarpö. Väl framme bjöds det på kaffe, fika, rundtur och trevligheter. Bland annat en båttur och en skärgårdslunch. Följt av grupparbete och matlagning. Och vin! Sedan skulle jag hela vägen hem igen. Någonstans halvvägs hem tappade jag orken, vilket inte förbättrades av flygkaos på Bromma. Men hem kom jag. Till slut.
Från lugn och ro till kaos.
Vår?
Som vanligt den här tiden på året börjar jag - lite för tidigt - att sucka om och längta efter våren. Ett tjat som pågår år efter år. Men just idag, trots nattens åtskilliga minusgrader, börjar hoppet väckas. Min 10 dagar långa förkylning verkar vara på tillbakamarsch (peppar, peppar), solen skiner och snön börjar smälta undan. Måtte detta innebära att våren är på väg. Måtte inte vintern göra ett återtåg!
Från arkivet
Efter flera ÅR av tankeverksamhet, gjorde jag äntligen slag i saken igår. Jag köpte en USB-sticka, till vilken jag ska ladda över alla bilder från min gamla jobbdator. Jag har ju inte riktigt kunnat eller velat skrota datorn innan detta gjorts, trots att den om något sjunger på sista versen.. och har så gjort ett tag. Hemma står en nyare modell, som i princip bara används när jag jobbar hemifrån eller är på resande fot. Men nu! Nu ska det bli andra bullar. Nu ligger bilderna i tryggt förvar på stickan och jag har egentligen ingen anledning att längre använda min tagnentsfria, sexåriga dator.
Det roliga med att lägga över bilder var att jag till viss del gick igenom bilderna och hittade ett par gamla godingar. Och inte-så-godingar. Bland annat slogs jag av hur mycke större min mage var med Victor än med Alice. Så vägde han också nästan ett kilo mer vid födseln.
Bakom magen sitter jag. Man blir ju allt annat än sugen på att vara gravid när man ser dessa bilder. Usch och fy!
Men sedan kom den här lille belöningen och livet blev sig aldrig mer likt. Idag ska han på utflykt och snart tar han väl studenten.
Victor var oerhört söt. Både som jätteliten och modell större. Och fortfarande, men de bilderna ligger inte här.
2014 var en varm sommar; vi bodde i Ystad och jag var nygravid med Alice. Känns som ett halvt decennium sedan. Vilket det nästan är. (Jag sade nästan).
Bokskogen
Eftersom Erik måste delta i precis vartenda lopp som går av stapeln i Skåne spenderade vi dagen i mysiga bokskogen i Torup. Med en förkylning på nacken knatade Erik på sina tolv kilometer medan jag och barnen lekte bland pinnar och höstlöv. Vackra färger och en smygande vinterkyla präglade vår dag. Efter målgång styrde vi kosan mot Staffanstorps gästgiveri för att stärka oss med en kaloririk lunch. Nu ligger jag utslagen på sofflocket och har planer på att krypa till kojs mycket snart. Den friska luften tar på krafterna.
På äventyr i skog och mark.
Hemma!
Nu är vi hemkomna efter en härlig vecka på Gotland. Lantliv och mulltoa i all ära, men det är vansinnigt härligt att vara tillbaka på fastlandet också. En vecka är precis vad man klarar utan ordentliga duschar och toaletter.
Vi har hunnit med otroligt mycket på vår lilla semester. Hotellvistelse i Visby, ett flertal olika stränder och restauranger, två minibesök till Fårö och en heldag i Kneippbyn. Nu laddar jag om för att jobba imorgon. Men bara en vecka innan det är dags för semester igen! Det borde jag väl stå ut med.
Skoj i Kneippbyn, skoj i trädgården och skoj på stranden.
Radioskugga
Vi befinner oss för tillfället på Gotland. En härlig tid i en liten röd stuga mitt på landet utan en tillstymmelse till internet. 3 har för övrigt dåligt nät på hela norra Gotland, men det gör faktiskt ingenting alls. Mer tid till gamla goda aktiviteter såsom bokläsning, spelkvällar och lek med barnen.
Dagarna har hittills spenderats på olika vackra gotländska stränder, men nu ryktas det om att sämre väder ska dra in under morgondagen. Nåväl, jag kan ta en dag med regn när alla andra dagar varit så fantastiska. Svensk sommar när den är som bäst!
Strandliv!
Midsommar
Det har snart gått två veckor sedan midsommarafton, men bättre sent än aldrig med en statusuppdatering. Vi åkte till lilla Hanö i Blekinges skärgård för att fira med 15 vuxna och 12 barn. Plus familjen Stam då. För första gången på så länge jag kan minnas bjöd midsommarhelgen på strålande solsken och precis ALLA måltider intogs utomhus. Ett eller två, eller som i Eriks fall hela sex, dopp i böljan blå blev det också. Samt dans runt midsommarstången naturligtvis. En riktigt traditionell svensk midsommar! Man tackar!
Visningar
Trots att jag trivs väldigt bra i vårt lilla radhus i Limhamn börjar jag drömma om mer yta, större trädgård och längre avstånd till såväl grannar som stadssurr. För att i ett första steg sondera terrängen åkte vi ner till Höllviken i helgen för att gå på två visningar. Två jättefina hus - ett i Höllviken och ett i Ljunghusen. Jag vet inte om jag är överdrivet förtjust i tanken på att bo mitt i en skog, men tilltalades ändå av trankiliteten, närheten till havet och - huset! Tyvärr lite över vår budget, men det skadar ju inte att titta. En dag kanske. Synd bara på amorteringskravet..
Juni!
Nu har jag installerat mig på hemmaplan igen. Packat upp alla väskor, tvättat all smutstvätt, tagit igen sömn i min egen säng. Jag har även haft ett besvärligt bokslut, men vad gör väl det när juni - och sommarvärmen med den - har kommit? De senaste dagarna har vi haft riktig värmebölja och det är underbart att kunna grilla och äta middag utomhus varje kväll samt känna lite livslust igen. Bortsett från kläderna. Vad har man på sig på jobbet dagar som dessa? Hade jag gått hemma hade jag slängt på mig en lätt sommarklänning, men när temperaturen är ett par grader kallare på kontoret samtidigt som jag inte vill se alltför strandklädd ut, finner jag det svårt. I-landsproblem.
Premiär för grillning och utemiddag i veckan!
Maj - välkommen
Maj har ju pågått ett tag nu, men jag har haft fullt upp med bokslut och Kristi himmelsfärd så det har helt enkelt inte funnits tid för uppdateringar. Bokslutet var om möjligt ännu mer svårsmält än vanligt på grund av en extremt omständlig organisationsförändring. Det finns få företag som uppskattar organisationsförändringar mer än Fujitsu. Problemet var att den inte riktigt är på plats, men bokslutet låter sig inte vänta. Såklart. Så en extra helgdag mitt i veckan var mer än välkommen.
Jag och barnen lämnade Erik ensam hemma för vila och egentid och åkte från ett soligt Malmö till ett ännu soligare Ystad för häng med moster och lillkusinen. Det var så trevligt att vi spenderade natten där och efter ytterligare en solig heldag tog vi tåget tillbaka ikväll. Nu klipper ögonen och sängen kallar, men först en bildkavalkad från dagen.
Mycket häng på den välklippta gräsmattan rätt och slätt.
Fullspäckad vecka
Förra veckan var minst sagt fullspäckad. Efter Alices 1-årsfirande följde firande av bröllopsdag och Eriks födelsedag. Efter förra årets lite mildare firande av dessa begivenheter åkte vi i år till Mossbylund i Abbekås för att spa:a, slappa och äta en prisbelönad trerätters. Med tillhörande övernattning och frukost. Utan barn. Allt i äkta överraskningsanda.
Skönt och välbehövligt, men framför allt var det härligt med semester mitt i veckan. Nu är dock allt roligt överstökat och jag har bara jobb i sikte. Inte ens första maj - var arbetares heliga dag - får man en extra ledig dag i år, då den infaller på en söndag. Samma år som det dessutom var skottår. 2016 måste vara varje arbetsgivares våta dröm.
Frukost på sängen, välkomstbubbel på rummet, lugn oas vid poolen och lyxfrulle. På ett och samma dygn!
Gamla hjulspår
Nu minns jag verkligen hur det var att jobba. Bokslut på bokslut på bokslut. Hamsterhjulet snurrar vidare och Erik har överlevt sin första hellediga månad. Bara fyra kvar. Vart tar tiden vägen? Nu går vi dock mot ljusare tider och allt känns så mycket - jag vet inte - lättare då. Som om man bara ska bita ihop en liten stund till för snart är det sommar. Och med en härlig påskledighet i färskt minne rullar vi nu in i april med allt vad det innebär. Födelsedagar, möhippor och bröllopsdag. Bara fester hela tiden. Och årsbokslut, såklart. En liten detalj som ska klaras av innan allt firande kan ta vid.
Kan vi hoppas att våren är här för att stanna?
Vårkänslor
Igår jobbade jag hemifrån och passade framåt eftermiddagen på att ta en paus och ge mig ut i den härliga vårsolen. Och hur underbart är det inte att känna solens härliga strålar och se blommor ploppa upp lite här och var? Man blir som pånyttfödd. Att dessutom möta våren och INTE vara gravid som jag var förra året (och för tre år sedan) gör det hela ännu härligare än förra året. Förutom att jag inte är ledig. Det är ohärligt.
Blommor på marken och blommor på Alices nya mössa. Två vårtecken.
Snöfall
Snön har ju inte direkt avtagit under den gångna veckan - tvärtom. I torsdags kom det så mycket snö att jag nästan inte kunde gå utanför dörren. Idag har snön lagt sig och med temperaturer som inte var alltför kyliga var det en perfekt dag för lite pulkaåkning. Victor hade hur kul som helst - tills han trillade av pulkan mitt i en backe. Efter gråt och tandagnisslan somnade han av ren utmattnad - på pulkan.
Snö!
Hi! Alice har det bra i vagnen.
Sover gott, förstår jag.
Vit som snö
Efter en historiskt varm höst - och jul - slog slutligen rysskylan till. Med besked. Den här veckan har inte bara temperaturerna klättrat under minusstrecket utan snön har även fallit. Och smält bort. Och fallit igen. Nästa vecka ska det blir upp till tio minusgrader. Tio skånska minusgrader. De är inte att leka med. Jag, som oroade mig förfärligt mycket för den globala uppvärmningen och klimatproblemet istället för att njuta av den ljumma hösten, blev till en början glad över snön. Äntligen kunde Victor få komma ut i pulkabacken igen! Glädjen blev dock kortvarig när jag insåg exakt hur kallt det var utomhus. Varken jag eller Victor var så sugna på att spendera tid i pulkabacken med skånska isvindar innanför jackorna. Nu längtar jag naturligtvis efter våren igen. En vecka extremvinter per år borde räcka. Det återstår att se hur länge den här håller i sig.
Snön ligger vit på marken. Hoppas detta inte innebär några problem för min framfart till jobbet imorgon.
