Hedda, 1 år
Så blev vår lilla Hedda 1 år. Det senaste året har gått fortare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det är väl så när man har fyra barn, jobbar och livet snurrar på. Men ändå! Vår lilla bebis har fyllt året.
Inte helt medveten om vad som hände väcktes hon ändå med skönsång och presenter på morgonen. Rutinerna fick rulla på; sång, presenter, frukost, tårta. Även om det kanske var syskonen som var mest nöjda över födelsedagskonceptet och papper och snören till
paketen faktiskt var roligare än själva innehållet.
Födelsedagsfrukost intas helst chillat med en fot i vädret. Det är sen gammalt.
Alltid jordgubbstårta på födelsedagar som inträffar på vårkanten. Det vill säga hela familjens utom min. Då slår vi på stora trumman.
Hedda i min gamla outfit från min ettårsdag. Äpplet faller inte långt även om just färgerna gör det i det här fallet. Här med den nyinförskaffade dockan, som var en present från mormor, i ett fast grepp.
För ett år sedan var hon en nykläckt och nöjd liten tjej som mest sov. Det är nu jag vill skriva att jag svävade på moln och var i en bebisbubbla på patienthotellet, men det enda jag kan minnas är vidriga eftervärkar och såriga bröstvårtor. Att vara
nyförlöst är väl sällan en dans på rosor. Även om det - såklart och förhoppningsvis - är värt det.
Sköna maj
Äntligen maj! Maj kommer oftast med vår och hopp om livet. Så även denna gång. På valborg invigdes grillen för säsongen när goda vänner kom över på korv, hamburgare, öl och vin. Det fanns något för alla smaker. Och nu är det vår! Om dagarna går
studsmattan varm och jag har till och med tagit fram dynorna. Det börjar likna vår, banne mig!
Jag jobbar dock ännu ett bokslut och känner att stressen har mig i ett järngrepp nästan jämt. Fem födelsedagar på sex veckor, ett deltidsjobb där jag ständigt förväntas vara online, barnens aktiviteter, träning, matlagning, visningar och så vidare
i all oändlighet. Men! Snart är jag ledig igen och ska njuta av vårvärme, flyttstädning och såklart; den här lilla tjejen som fyller 1 år (!!) imorgon! Galet!
Familjens solstråle och älskling. Ingen irriterar sig på henne (jämfört med hur mycket familjemedlemmarna kan irritera sig på varandra). Kommer hon alltid att komma undan med allt?
Påsken
Så var påsken över. Tillika vår bröllopsdag, Eriks födelsedag och mitt allra sista bokslut för Pågen. Det börjar bli vår och vår långa födelsedagssäsong börjar lida mot sitt slut. Nåväl, hälften är klara i alla fall.
Eriks 41-årsdag innefattade lyxig frukost, vinlunch, tårta och sushi. Och en väldig massa blåsande för födelsedagsbarnets del.
På långfredagen hade vi - förutom tråkigt - även påskäggsjakt i trädgården. Påskafton firades med barnens mormor och kusiner och jag tog inte en enda bild på hela dagen. Det var dock en mycket lyckad tillställning med massa mat, äggjakt och
samkväm. Sedan cyklade vi hem till mer mat och lördagsgodis. Är det påsk så är det.
Det finns nämligen få högtider jag uppskattar mer än påsken. Inga måsten, bara ledigt. Inget mörker och snöblask som till jul, utan vår och lite ljusare kvällar. Och så massa godis, såklart. What's not to like?
Vi hann även med ett par utflykter under vår efterlängtade ledighet. Tirup och Smygehuk! Och så en mindre efterlängtad påskrunda i löpspåret. Är det nu jag är tillbaka?
Ledigheten var alltså - som vanligt - snabbt övergående. Det enda som räddar mig den här veckan är det faktum att det bara är fyra arbetsdagar. Och då jobbar jag ändå bara 40%. Hemifrån. Hur ska det egentligen gå när jag ska tillbaka på heltid? Och
när blir det? Frågorna är många, svaren få. Förhoppningsvis trillar allt - förskola, skola, jobb, bostad - på plats inom kort.
Varför längtar du..
.. till den dag då du ska fylla sju? För längtat, det har hon gjort om något. Och i söndags var det äntligen dags. Trötta och något slitna efter föregående kvälls 40-årsfest firade vi lilla Alice hela dagen. Från tidig morgon till sen kväll. Hon
fick även uthärda två visningar, men fick både cykel, ipad och hamburgerlunch för besväret. Det kan låta mycket, ja? Men ipaden var tänkt som julklapp, men då den inte fanns inne då fläskade vi på till födelsedagen istället. Det är tur att vi
inte har några andra utgifter nu.. hrm.
Efter många påpekanden om att hon var vaken fick hon presenter på sängen..
.. och i vardagsrummet. Cykeln kom kanske inte helt och hållet som en överraskning, eftersom Alice själv cyklade hem den från cykelhandlaren dagen innan. Lika glad för det blev hon ändå. Äntligen är dagarna på småbarnscykeln räknade!
Fina födelsedagskläder fick hon också. En så oerhört bortskämd flicka.
Bortskämdheten kulminerade väl något när hon även fick en iPad.
Och jordgubbstårta! Alltid jordgubbar på marängbotten. Min specialitet som alla barnen får tills de börjar önska sig något annat.
Hur som. Alice var - nästan hela dagen - på ett strålande humör och hennes mamma och pappa var nöjda och glada när det äntligen var läggdags. Nu stundar ännu en födelsedagsvecka innan vi tar påsklov!
Otto 4 år!
I fredags fyllde Otto hela fyra år. Galet! Vart tar tiden vägen? Jag har ju hunnit få en nästan 1-åring efter honom, så helt orimligt gissar jag att det inte är.
Vi väckte en exalterad och förväntansfull liten kille, som för första året verkligen förstod och uppskattade konceptet födelsedag. Han visade sig även vara en naturbegåvning på att öppna (slita) upp paket.
Syskonen hjälpte trots detta mer än gärna till. Längtan efter deras egna födelsedagar har ju inte blivit mindre nu. Tur att det inte dröjer länge förrän det är deras tur.
Världens gulligaste fyraåring. Med en vilja av stål och ett temperament som heter duga. Undrar var det kommer ifrån..
Med sina presenter innan avgång till firandet på förskolan. Hela dagen var en fest!
Jag och Hedda klädde också upp oss dagen till ära. Vi fick båda utanför våra comfort zoner; jag i färg och Hedda i klänning och tofs.
Dagen avslutades med att Otto fick en cykel. Visserligen Victors - och Alices - gamla som vi rustade upp och gav till Otto. Älskar att slippa köpa nytt! Och födelsedagsbarnet - han var mer än nöjd!
Säfsen
På sportlovet valde vi - i ett svagt ögonblick - att boka en miniskidresa till fjällen. En miniresa dit är aldrig en miniresa när man - som vi - bor i Skåne, men föga anade vi magnituden av den jobbighet vi hade framför oss.
Säfsen ligger i princip så långt söderut man kan komma i fjällen. Tillräckligt snösäkert, men cirka tre timmar kortare bilresa än till exempelvis Sälen. Tre timmar är guld värt i sådana här sammanhang. Så i torsdags morse packade vi in hela familjen i
bilen och gav oss av. Väckta av de fruktansvärda nyheterna om Rysslands invasion av Ukraina satt vi, till barnens stora förtret, med P1 på nästan hela resan.
Framme och installerade i stugan mitt i backen. Toppenfräscht och toppenläge, trots att varje meter skulle komma att kännas som en kilometer - minst - när jag senare kånkade på pjäxor, skidor, vagn och bebis.
Innan livets första skidlektion. Nervösa och taggade om vartannat.
Vädret var verkligen på vår sida hela helgen. Strålande sol som värmde gott i snön. Kändes nästan som Alperna (med den lilla reservationen att jag aldrig har varit i Alperna).
Jag drog fram glajorna och njöt. Mellan allt bärande, tjatande, hjälpande och stånkande.
Efter skidor kommer pulka. För tre nybörjare gällde det att variera sig med något bekant och tryggt såsom pulka också. Och som skåningar är vi nästan helt säkra på att inte se någon mer snö i år.
Varm choklad i backen hör också skidresor till. Mycket och ofta!
Hedda var såklart också med. På gott och ont. Hon gillade pulkan, men ägnade ju inga timmar åt åkning. Hon hade nog lika gärna kunnat vara hemma, om hon hade fått bestämma.
I vårt inklusivepaket ingick två middagar på Hyttan, en skilodgeanläggning någon kilometer från vårt hem. All inclusive är aldrig en dålig idé när man reser med barn. Den mysiga ambiencen skadade inte heller.
Otto var stolt som en tupp när han fick diplom från skidskolan. Utan att kunna stanna eller svänga tog han sig dock både upp och ner i backen. Det var ju trots allt första gången.
Och jag? Jag stod också på skidor. Faktiskt. Inte länge eller mycket, men fick mig något åk och ramlade såklart även någon gång i backen. Som sig så bör. Sedan åkte skidorna av…
… och jag chillade i solen med bebis. Som sig så också bör.
Summa summarum? Jag förstår varför jag aldrig har hört talas om en familj med fyra så små barn som åker på skidresa. Det var en logistisk mardröm, men såhär i efterhand en ganska så mysig sådan. Det var roligt att se barnen i snön, framför allt när det
lossnade för Victor och han inte ville sluta åka. Kanske blir det en årlig tradition, kanske inte. Kanske överlever vårt äktenskap fler resor av det här slaget, kanske inte. Men när man ser bilder som den på Otto ovan är det plötsligt värt allt.
Gullighet deluxe!
Helgen
Helgen i sig har väl egentligen varit ganska ospännande; en sista vecka innan sportlov och lite ledighet från såväl skola som från aktiviteter med ömsom regn ömsom… blåst. Härligt!
Vi började med stängd förskola som övergick i ännu mer ledighet på grund av hosta. Pyttelite hosta, men jag orkar inte stöta mig med förskolan.
Vi gjorde därför två saker som Otto har drömt om en längre tid; åkte buss och köpte paw patrol-strumpor. Lyckan var total!
På kvällen blev det mys. Och vin! Erik jobbade såklart länge, men efter barnen ätit blev det poke bowl och rödtjut. Och att somna ifrån Svenska nyheter…
Aktiviteterna fortsatte i vanlig ordning. Tennis och simskola. Och playdates och mys med lillasyster. Alltid så gullig och medgörlig när någon vill ge sig på henne. På gott och ont, antar jag.
Sedan har jag lagat mat. I fyra timmar kokade jag Texas chili, som verkligen inte är någon fotogenisk maträtt. Däremot desto godare. Med kanelstång, nejlika, lagerblad, ale och mörk choklad (!) blev den en spännande och välsmakande söndagsmiddag.
Nu stundar som sagt sportlov och en annalkande skidresa. Den första för större delen av familjen. Min tidigare exalterande längtan har bytts ut till skräckblandad… skräck. Hur sjutton ska detta gå?
Alla hjärtans dag
Hela alla hjärtans dag-begreppet har väl devalverats rejält sedan… jag firade det. Eller är det jag som börjar bli gammal? Inte ens barnen var så pigga på att uppmärksamma det i år. Otto hade visserligen pyjamasparty med hjärttema och i Alices klass
pratades det om helgonet Valentin.
Otto var taggad för en dag full av spex på förskolan. Med rätta! Det var dansstopp, kärleksmums, ansiktsmålning och pyssel.
Det var ett ledset lejon (eller tiger?) som hämtades upp. Han ville varken gå hem eller tvätta bort sitt smink.
Själv hade jag städerska hemma, så fick inleda dagen på Gateau med ett annat litet kärleksbarn. Lugnt, skönt och harmoniskt. Inte helt fel.
Sedan målade jag - och Alice - naglarna i hjärtfärger; en röd nagel och resten rosa. Själva målningen blev ju sådär.
Och så min present till mig; en timmes utomhusträning i stormigt väder. Mycket bättre än vad det låter och vad är väl bättre än att investera i sin hälsa?
Ljuset i tunneln
Januari tog äntligen slut och jag känner redan att våren närmar sig. Det är ljusare lite längre på eftermiddagarna, solen har visat upp sig och vetskapen om att den i särklass längsta och tristaste månaden på hela året är över gör en lite gladare.
I februari väntar sportlov, skidresa och.. ja, inte så mycket mer. Den är ju inte så lång.
Alice laddar redan upp med underställ; taggad till tänderna på att få dra till snön. Otto är glad att han får göra ett sällsynt besök på Alices rum.
Relationen där Otto har övertaget. Med Hedda kan han bestämma vilka leksaker hon får och inte får ha. I princip alla hamnar i kategori nummer 2.
Tjejen som växer lite varje dag. Galet!
Hon är ju nästan för stor för att bära med en arm.
Idag hade vi städerska och drog hem till mormor på lunch, fika och lek. Alla leksaker var Ottos, tydligen, men Hedda var glad ändå.
Någon som inte är glad är jag varje gång jag tankar. Okej att det kanske är lite otidsenligt med en dieselbil, men priserna just nu är ju helt galna. Ska alla behöva köpa nya bilar (med onedbrytbara batterier som går på el, som i sin tur kommer… ja varifrån?
Polsk kolkraft?), inte kunna bo på landsbygden eller driva företag beroende av bensindrivna fordon? Är detta spiken i kistan som gör att jag kommer rösta på KD i valet? OBS! Retorisk fråga, svara inte.
Fortfarande januari
Är det ens möjligt att januari kan vara såhär lång? Det känns som evigheter sedan det var nyårsafton och det har inte ens gått en månad. Så vad har jag hunnit med?
Under världens längsta jullov stod jag även värdinna för årets första bokklubb. Det är alltid lite skakigt när jag ska hålla i det - tycker jag - med tanke på mängden barn och vår begränsade boyta. Här hade jag dock fått iordning såväl mat som dukning
och inväntade bara gästerna. För övrigt den enda bilden jag lyckades knäppa under kvällen, som avlöpte över förväntan. Familjen höll sig borta, barnen gick och lade sig i tid och vi diskuterade flitigt Nobelvinnaren Gurnahs Paradiset. Bland
annat.
Dagen efter bokklubben blev Hedda åtta månader. Åtta! Var tar tiden vägen? Snart flyttar hon väl hemifrån.
Sedan började skolorna äntligen, men dessförinnan hann jag och Alice med lite shopping och fika på "stan". Alice hann gå i skolan en hel dag innan hon kräktes på bänken och blev hemskickad resten av veckan. Veckan efter var det Ottos tur
att åka på sin sedvanliga hosta och få spendera några dagar hemma.
Jag har även hunnit med en del träning i evighetslånga januari. Både utomhusträning på skolgården, mammaträning med bebis och egenkomponerad träning på gymmet. Som bevis för detta lägger jag upp två olika bilder från två olika tillfällen på gymmet. Det
säger väl ändå något?
Det bästa med januari är väl ändå att julen åker ut? Detta firade jag med att ta in det första vårtecknet i form av tulpaner. Och det är redan ljusare på kvällarna. Snart är det vår!
Redan på nyårsdagen börjar affärerna bulla upp med semlor. Jag klagar inte och har hittat min personliga favorit i Pågens minisemlor. Så små att man med gott samvete kan ta två. Och med en hel månad kvar till såväl fastlagssöndag som till fettisdag
finns det gott om tid för fler!
Eftersom alla aktiviteter inte har dragit igång än heller har vi haft tid för utflykter och samkväm helgtid. Här ovan på restaurang i Ljunghusen, tålmodigt inväntandes dagens lunch. Dock finns det nog bättre månader att spendera i Ljunghusen än just januari…
Så avslutar jag januariinlägget med ett av mina egna reafynd. Eller fynd och fynd, men jag gillar verkligen den här tröjan från Soft Goat. Den känns varm och lyxig och underbar att slänga över i princip vad som helst. Och 20 procent är väl bättre
än inget?
2022
Även nyår blev en lyckad tillställning trots att den firades hemma med familjen. Vi fokuserade på god - men ej överarbetad - mat och mycket glitter. I alla fall gjorde jag det sistnämnda. När är ett bättre tillfälle att dra på sig paljettklänningen än
på nyårsafton?
Paljetter, som sagt. Och vintage anno 2015 för Heddisen.
Det kanske inte är den VACKRASTE dukningen jag sett, men nog så festlig. Spara på inget när det är nyår!
Och så årets sista försök till en bild framför granen på alla barnen. Så skönt att det nästan kommer att dröja ett år innan jag ger mig på detta igen.
Heddas första nyår och smååringarna i varsin partyhatt. Är det fest så är det!
Till tolvslaget vaknade alla. Utom Otto, som sov en riktig Törnrosasömn. Gott nytt år! Nu väntar årets absolut tråkigaste månader, men nog är man väl nyfiken på att se vad 2022 har att erbjuda. Eller?
Julafton
Barnen - med sina begränsade minnen - kallade årets julafton för den bästa hittills och jag är faktiskt villig att hålla med. Oavsett hur god tid jag är ute i blir det dock alltid stressigt i slutet. En sista julklapp, lite mer julmat och så ett
obligatoriskt stopp på ett knökfullt Systembolag. Som löken på laxen infördes även nya restriktioner den 23:e samtidigt som snön yrde och begränsade framkomligheten. Ja, ni hör ju.
Lyckan var enorm sent på kvällen på lillejul när alla klappar var inslagna och skinkan äntligen var färdig. Vi var redo för jul!
Familjen kom upp till paket i strumporna och ett juldukat bord. Efter lite lek och fix bar det av till mormor för sen jullunch, champagne och Kalle Anka. Perfekt upplägg att köra det mitt på dagen.
Barnen och Bolle. Att få till en bra bild på fyra barn är - som bekant - omöjligt. Jag är numera glad om en tittar in i kameran och ingen blundar. Lättare sagt än gjort. Det gick lite bättre när den vilde i gänget lämnade för andra åtaganden.
Efter en kylslagen promenad hem kom den efterlängtade tomten. Han var en glad och kul, eventuellt finlandssvensk, prick, som jag tyvärr missade. Nåväl, kanske har jag turen att springa på honom nästa år.
Hedda sov sig lyckligtvis igenom hela julklappsutdelningen, men vaknade upp och fick sina klappar till slut. Här i en urgullig basker från Alices gudfar. Söt som socker.
Sen blev det middag med ett minijulbord. Vi lyckades i alla fall checka av det jag anser är viktigast; sill, lax, ägg, hemmagjorda köttbullar, skinka, äpplemos, rödbetssallad, prinskorvar och - en otroligt svåråtkomlig och därmed överprisad
- brunkål. Vi blev mätta!
Och som en avslutning på en härlig, men intensiv, dag tog vi den obligatoriska familjebilden. En person mer än förra året. Nu räcker det!
God jul!
Hårnytt!
December har hittills varit en ganska stressig månad, men i måndags hittade jag äntligen tid för lite avkoppling på ett välförtjänt frisörbesök.
Just här var det kanske inte så mycket lugn och ro, men strax efteråt droppade barnvakten in och jag kunde njuta av hårtvätt och föning i fred medan Hedda var på promenad med mormor.
Jag glömde såklart bort att fota barret innan jag fick på kvinnoträning i fuktigt utomhusväder i måndags kväll, så här har håret verkligen marinerats. Ett par slitna centimeter kortare och en lite mörkare, men fräschare hårfärg. Sa jag att det
var välbehövligt?
Ett annat välbehövligt frisörbesök stod Otto för i fredags. Där var vi dock inte ens i närheten att finna lugnet. Otto återhämtade sig ganska snabbt, men för mig krävdes det flera timmar och något glas vin innan jag kunde koppla av igen.
The many faces of Otto Stam. En chokladboll och det traumatiska besöket var glömt. För Ottos del. För er som inte tycker att han ser så nyklippt ut kan jag visa en förebild i form av årets julkort. Pottfrisyr 2.0.
De är ju glada i alla fall.. Hade jag fått en bra bild på alla fyra skulle jag nog haft en annan karriär.
Födelsedagsfirande
I fredags fyllde min mamma hela 72 år och det skulle firas! På Johan P med både tonfisk och Riesling. Man tackar! Det var lätt den godaste lunchen jag ätit i år. Hedda erbjöds yoghurt och puré, men de kvalade inte ens in på topp tio för henne. Tur
att kusinen var där och kunde göra rent bord!
Födelsedagsbarnet i egen hög person. 72 har aldrig sett bättre ut!
Här med Hedda, det yngsta av barnbarnen, som tyckte att en servett var toppen som snacks.
Och så maten! Min i förgrunden och Heddas i bakgrunden. En otrolig smakupplevelse. Värd varenda krona!
Halloween-helg
En av barnens absoluta favorithögtider - halloween - har passerat samtidigt som oktober har övergått i november och höstlovet har inletts. Ovanpå detta har vi, förutom spökpyssel, pumpakarvande, halloweenfester och trick or treat i grannskapet,
spenderat en natt på underbara Riviera Strand i Båstad. Höstlovet började alltså på allra bästa sätt!
Från att inte vilja klä ut sig alls på förskolan fick Otto feeling och ville inget hellre än att gå all in som Spiderman. Något han skötte med bravur.
Hela gänget samlades på en halloweenpyntad trapp innan det bar av på godisjakt. En mycket framgångsrik sådan, ur barnens perspektiv. För mig var det mer en nollsummeaffär, då en ständig ström av utklädda barn kom och skulle ha godis. I dagarna tre!
Skönt var det när vi lämnade godishysterin bakom oss och checkade in i Båstad. Här chillade vi lite på rummet innan vi intog poolen.
Jag korkade upp en flaska bubbel och hela familjen svidande om till badkläder. Så otroligt gulligt med badrockar till de små!
Full rulle och lek i en nästan helt folktom pool. Lyckan! Sedan var det ännu mer lycka med all-you-can-eat-buffé för barnen och trerätters med vinpaket för de vuxna. Alla nöjda!
Innan hemfärd tog vi en promenad längs stranden och drömde om sommarhus för åttasiffriga belopp. Drömma kan man alltid…
Lilla Hedda
Lilla Hedda börjar bli stor. Hela fem månader och sitter numera i "riktig stol". Tiden går FÖR fort, för att använda en nött gammal klyscha.
Glad och nöjd i IKEA-stol, vare sig det är hemma eller på restaurang. På dagtid, ska tilläggas. På kvällarna är hon lite orolig och vill helst bara gnälla. Tur att hon är gullig då.
Minns i november..
.. den ljuva september. Och september har verkligen varit ljuv. Samt gått så snabbt att jag knappt hunnit blinka. Låt oss ta en titt på vad som hänt sen sist denna sensommarmånad;
Först och främst har min träning dragit igång igen. Hurra! Två gånger i veckan kör vi; måndagar och onsdagar klockan 20-21 är numera heliga tider för mig. Igen. Utomhus i alla väder!
Det brukar vara en salig blandning av gummiband, kettlebells och min personliga favorit - slam balls. Man ska känna att man lever.
Efter passen brukar någon alltid vänta uppe och välkomna mig med tårar och ett litet leende. En timme är lång tid ibland.
Otto har såklart varit sjuk en del. Knappt märkbar hosta, tror jag var den senaste diagnosen. Det öppnar upp för ganska många dagar hemma. Så det har blivit en del utflykter till lekplatsen och något besök på Burger King. Kudos pandemin!
Han har även fått kvalitetstid med sin lillasyster, som han faktiskt är ganska gullig mot. Här fångade jag dem på en sällsynt bild när han smyger till henne en puss.
Alice gillar också att HÅLLA PÅ med sin lillasyster. Det ska bäras, lyftas, kramas och klappas. "Hon är ingen leksak", tjoar jag allt som oftast. Detta hindrar inte Alice.
Paus i tennisträningen för lite lyft, till exempel.
Och apropå tennis.. Erik har inte direkt legat på latsidan när det kommer till detta. Bortsett från hans vanliga spelande i tre olika divisioner har han även deltagit i en hel del tävlingar. Varenda helg har det varit minst tre matcher och en jäkla
massa flängande. En tävling resulterade i en vinst i form av lån av en elektrisk BMW en helg i höst. Det är för tidigt att säga om det var värt det..
Här agerar vi hejarklack på en match innan barnens tärning drar igång. Kul var det när jag efter tennisen själv fick baxa in alla barn i bilen för att dra till Entré och lämna Victor på ett av MÅNGA kalas. Efter corona är kalasen
verkligen på frammarsch igen.
Efterspelet efter ett av kalasen. Födelsedagsbarnet skulle tydligen hissas av sockerstinna, men kanske inte så starka, kompisar.
Tennistävlingar, aktiviteter och kalas till trots har vi ändå hunnit med ett par utflykter det senaste. Lunch, promenad eller bara en fika står då på agendan. Nedan i Ljunghusen för allt som nämnts ovan.
Tro det eller ej, men nu hoppas jag på lite kyligare temperaturer och mer höstkänsla. September har varit - och ÄR - ljuvlig, men jag är redo för regn, rusk och mörker nu. Eller snarare vackra höstfärger, krispig luft, mustiga grytor och stickade
tröjor. Längtar!
Skolstart
Igår började Alice skolan. Skolan! Vad hände? Om jag hade ägnat mig åt normalt familjeplanerande hade vi väl nöjt oss med två barn och jag skulle inte längre ha några "småbarn". En lockande och skrämmande tanke på samma gång. Men jag är ju självklart
glad över att Otto och lilla Hedda har säkrat oss platser på Älggårdens förskola i totalt 13 år. Framför allt är jag ju genuint glad över deras blotta existens.
Hur som helst. Nu var det Alices tur att ta steget ut i upplysningens och lärandets sfär. Lyckligtvis har hon kompisar från förskolan i samma klass och storebror bara ett par dörrar bort. Lite jobbigt när man som förälder inte får
komma in i skolan utan bara lita på att allt ordnar sig på andra sidan porten.
Med ryggsäcken på, så redo att ta klivet in i skolans värld. Den som inte är redo är kanske jag…
Stor tjej in action första skoldagen. Hon har till och med fått en egen - namnmärkt - sax.
Namnet
Som vanligt har vi haft otroligt svårt att enas om ett namn till vår lilla fyra. Det har helt enkelt känts OMÖJLIGT när Erik helt seriöst har kommit med förslag som Bodil, Ann-Charlotte och Rakel. Allt jag har föreslagit har röstats ned med
en svårslagen beslutsamhet. Samtidigt vet jag ju att jag har någon slags utslagsgivande röst. Det måste jag väl ha, efter allt jag har gått igenom? Gravid med tillhörande illamående och viktuppgång, förlossning med tillhörande eftervärkar, blödningar
och lite random smärta. Samt någon mjölkstockning på det. Då blir det ju ännu svårare. Så definitivt att jag har hela hennes namnöde i mina händer. Och vill jag verkligen välja ett namn som hennes pappa hatar? Efter att Erik för fjärde gången föreslog
namnet Lena insåg jag att jag verkligen vill det. Så dagen innan tremånadersdagen skickades lappen in. Det blev en liten Hedda. Hedda Filippa Eleonora.
Hedda - tufft och gulligt på samma gång. Filippa - ett favoritnamn sen jag var liten. Eleonora - ett släktnamn på den enda släktingen som hade ett fint namn och inte var elak.
Utflyktssommar
En sommar på hemmaplan medför många utflykter. Efter en dag utan några särskilda planer - som såklart också kan vara skönt ibland - upplever jag att barnen klättrar på väggarna och blir som besatta av sina skärmar. Då är det skönt att vi 1. Har havet
och ett dopp däri på armlängds avstånd och 2. Har hela Skåne och en radda utflyktsmål att ta vår tillflykt till.
En utflykt är inte enkom lika med glada miner. Att inte få sitta i mitten i jättestolen i Skanör kan till exempel orsaka både gråt och tandagnisslan.
Man kan också bli arg över "bordsplaceringen" på Tirups örtagård. För övrigt ett mycket trevligt - och gott - utflyktsmål.
Efter ett besök i Everöd insåg vi - än en gång - att en sommarstuga vore på sin plats. Ett plånboksvänligt torp någonstans i skogen där barnen kan springa omkring och leka skärmfritt. Som min barndoms somrar (minus torpet i skogen). Drömmen!
Kan inte få nog av nordvästra Skåne! Vi nosade upp ett mysigt litet pensionat/café i Magnarp, där vi njöt av prisvärt kaffe och vacker utsikt mellan doppen.
Lillan växer och följer snällt med på äventyr efter äventyr. Inget annat spädbarn har varit med oss runt så mycket. Med Victor såg vi väl noll anledning att åka till stranden, med Alice gjorde vi något besök och när Otto var nyfödd var det cirka 100 grader
varmt hela sommaren och vi badade i princip bara hemma vid "vår" brygga.
Det har såklart blivit en hel del av den varan i sommar OCKSÅ. Närheten till havet slår mycket! Värt att tänka på i stundande husletande.
Sommarens höjdpunkt enligt barnen var dock besöket på Tosselilla. Jag var inte heller helt negativt inställd till det. Vädret var på topp, så det gick även att utnyttja det stora vattenlandet.
Det här är bara en bråkdel av de vattenattraktioner som fanns. Själv åkte jag ringar i vattenrutschbana med Alice och trodde att jag skulle dö på kuppen. Adrenalinpåslaget varade nästan hela vägen hem.
Lite lugn och ro i skuggan hann vi också med. Med skolstarten i sikte känns det ändå som om vi hunnit med mycket den här sommaren. Jag ville lägga till "med små medel", men glöm det. Inget är fan billigt i semestersverige. Framför allt inte när man -
som undertecknad - uppskattar livets goda.
