Otto 2 år!
Samtidigt som världen brinner har vår födelsedagssäsong börjat på hemmaplan. Först ut var Otto. 2-åringen! Det blir inga kalas och inga släktingar på grund av det satans viruset, men han fick både skönsång på morgonen, paket och tårta. Tänk att han
redan är 2 år! Min lilla bebis.
Otto var till en början mycket skeptisk till hela upplägget. Han slängde bort presenterna och ropade "Nej!". Intressant att se hur länge det håller i sig.
Som sagt; skeptisk. Men ändå glad för sin boll.
När Otto äntligen fattade vinken med födelsedagen var det han som höll i taktpinnen. Som vanligt! A born entertainer.
2020 ser släktbesök ut såhär. Mormor håller sig på andra sidan glaset och vinkar till smitthärdarna till barnbarn. När ska detta gå över?
2020
Det är inte bara nytt år, utan även ett helt nytt årtionde. Vi befinner oss redan en dryg vecka in i det nya. Tjugotalet. Som för mig egentligen innebär något helt annat. Tiotalet susade förbi. Jag var gravid länge; födde tre barn, flyttade
två gånger, bytte jobb tre gånger och efternamn en gång. Växte ingenting på längden, men växte både som människa och inombords. Jag kände en kärlek jag inte visste var möjlig. Gånger tre. Och det är detta jag tar med mig in i det nya årtiondet.
Förhoppningsvis bjuder även detta årtionde på någon flytt och ett eller annat jobbyte, men inga fler barn eller namnbyten.
Året avslutades med ett otroligt långt jullov. Det var mysigt att vara hemma länge med barnen, men alla var lika glada när jobb och skola drog igång i tisdags igen. Nu håller vi tummar och tår för vabfria oxveckor. Om 13 veckor infaller påsken -
nästa längre ledighet.
Jag avslutar inlägget med den enda bilden som togs på nyårsafton. Har man roligt så har man. Och då finns ingen tid över för kameran.
Här var det jul!
Julen kom. Och den gick. Helt plötsligt är det bara två dagar kvar av 2019 och jag har gjort absolut ingenting på jullovet. Hur skönt som helst!
Julafton blev lyckad! Det var förväntansfulla barn i farten redan på lillejulafton, för att inte säga redan på lucia. Men så började det äntligen närma sig. På kvällen den 23:e fick alla barn öppna varsin klapp. Lyckan var total!
Spända, förväntansfulla och glada. Precis som det ska vara inför jul! Själv var jag trött, sur och sönderstressad, men det hör väl också julen till? För att råda bot på detta rev jag av ett snabbpass på gymmet före lunch på julafton. Det bidrog
till lite träningsvärk, men även ännu mer stress...
Efter lunch hemma kom tomten på snabbvisit och alla klappar under granen fick öppnas. Därefter promenerade vi bort till mormor, dit en annan tomte också hittade oss. Fler julklappar! Kan det bli bättre?
Tomten hade dock bråttom vidare till nästa familj och efter en hetsig julklappsöppning var det dag för middag. Och lek! Erik fick agera förste lekman.
Vi lyckades även knäppa en bra bild på alla kusiner. Trots att småttingarna verkade vilja gå hem och hade satt på sig skor.
Ingen jul utan systrarnas årliga julbild. Den åker upp på alla sociala medier. En tradition att hålla hårt i.
Nu laddar vi batterierna för nyår! För en gångs skull håller vi i taktpinnen hemma hos oss, vilket på sätt och vis känns rätt skönt. Barnen kan gå och lägga sig utan att behöva förflyttas senare och vi slipper tänka på transport till och från festen.
Vi måste dock tänka på tusen andra saker, men det blir nog kul. Vi säger att det blir kul!
December
Tillika sista månaden på året. Det kan inte upprepas tillräckligt; vart har 2019 tagit vägen? Om bara ett par veckor är vi inne i ett helt nytt decennium, vilket känns sjukt. Det har hänt så otroligt mycket på 10-talet!
Nog med nostalgi. Här har vi fått köra hela vägen in i kaklet på alla plan för att ta igen förlorad sjukdomstid. Jobb, träning, fest och födelsedagsfirande. Allt skulle bakas in i förra veckan. Denna - och nästa - vecka är tempot inte mycket
lugnare heller. Sen är det jul. Jag nästan längtar till januari för att kunna slå ner på tempot lite grann. Inte en julklapp har jag köpt heller. Och inte vet jag hur det går med mitt konsultuppdrag. Jag både vill och inte vill stanna. Mest inte,
men det är ingenting vi behöver gå in på nu. Vi tar oss istället en titt på hur december har sett ut hittills istället.
Julen står för dörren och första gången vi lämnade hemmet efter magsjukedebaklet gick vi till tomten på skyltsöndagen. Var och en klädde sig efter förmåga och julkänslor.
Väl hos tomten blev Alice blyg, men lyckades få fram att hon önskar sig en diamant. Vem kan klandra henne? Victor vill ha en fotboll. Otto skulle väl bli glad för valfri leksak från syskonens rum. Eller att ens få tillträde till rummen. Det kan få
bli hans upplevelsepresent.
För att bättra på julkänslorna bakade vi lussekatter i torsdags. Det var mest jag som bakade, men desto fler som ville vara med och mumsa på de nybakta bullarna. Inte heller det kan jag klandra dem för.
I fredags var jag på julfest med jobbet och som på alla bra fester lät jag kameran ligga, men i söndags bjöds det upp till dans igen. Denna gång hos syster Yster, som inte fyllde år, men dagen för festligheterna låg inom felmarginalen. Hon bjöd på
afternoon tea och bubbel. En synnerligen trevlig söndag!
Bonusbild! Har man en lillebror ska man såklart passa på att klä ut honom. Här i klänning. Det gäller att passa på innan den egna viljan blir för stark.
Festligheter
Det har inte bara bjudits på sjukdomar för vår del den här månaden. Även festerna har duggat tätt. Två 40-årsfester och ett 70-årskalas under loppet av en och en halv vecka. De två förstnämnda utspelade sig på olika restauranger i Malmö. Det är inte ofta
jag kommer ut i vimlet, men nu fick jag som sagt chansen två helger i rad. Halleda, vad det tar på krafterna! Inte en bild har jag tagit på någon av tillställningarna heller, men det är ju ett GOTT tecken.
I tisdags fyllde mamma 70 år och vi åkte till Köpenhamn för att fönstershoppa och äta en bättre lunch. På kvällen var det släktkalas på plats. En riktigt lyckad dag!
Först passerade vi hotell D’Angleterre, där julskyltningen var i full gång. Det var även en mysig julmarknad på Kongens Nytorv. Jag ser ju faktiskt inte klok ut på bilden, vilket till mångt och mycket har att göra med kombinationen kappa, byxor, skor.
Mina skor gick nämligen sönder när vi gick av tåget och på just den här bilden kör jag låneskor av syster. Så det är så.
Fisklunchen på Café Victor gick inte av för hackor. Hur har jag aldrig varit där tidigare? Fantastiskt ställe! Fantastisk mat!
Dagen avslutades som sagt med att mormor firades hemma hos sig med snittar, tårta och bubbel. Kusinerna sammanstrålade, men en vägrade vara med på bild...
Såhär kan 70 också se ut!
November rain
Med undantag för idag har det praktiskt taget regnat hela november. November är vanligtvis en grå och trist månad som man bara ska klara sig igenom, men just i år duggar fester och tillställningar tätt. Detta i kombination med någon slags skarp deadline
på jobbet gör november till en hektisk period. För att inte tala om att den föregås av halloween och efterföljs av julen. Halleda!
Halloween, ja. Förra veckan var det dags för vad som har kommit att bli årets höjdpunkt. Det hade varit fester i både skola och förskola, men själva bus eller godis-momentet inföll ju på Halloween. Det var kaos! Med facit i hand borde jag ha jobbat
halvdag. Jag pyntade huset till tänderna, tände lyktor och köpte godis för ett par hundralappar. Sedan började anströmningen av små häxor, skelett och vampyrer samtidigt som jag gick med Alice och Victor på deras runda. Sällan eller aldrig har jag
sett lyckan lysa så ur deras ögon. En hel högtid som bara handlar om att klä ut sig och äta godis. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?
Dracula och häxa på skolfirandet. Otto var ett litet, gulligt och självlysande skelett.
Han återanvände dräkten när han delade ut godis på Halloween, medan de stora barnen uppgraderade sina dräkter.
Nu laddar vi om för julpyntet och tar tag i alla aktiviteter som blivit lidande under höstlovet. Idag var det dags igen. Tennis, fotboll, dans och simskola. Söndagar ska inte vara till för vila, hur gärna man än önskar. Och så är det fars dag. Idag igen.
Back to reality
För ett litet tag i alla fall. Jag har varit inne och jobbat i en och en halv vecka innan det vankas inskolning för Otto och den ljuva semestern - med alla dess sovmorgnar och lugna stunder - är ett minne blott.
Att inleda första jobbveckan efter semestern på en torsdag var en fullträff. Två dagar - sedan helg igen! Kanske den sista med riktigt fint väder. Jag fick min försenade födelsedagspresent av Erik - en SUP-bräda. Eventuellt mer en gåva till
honom själv än till mig. Högst eventuellt.
Han paddlade på. Till ön och tillbaka. Jag paddlade också, men det ville ingen föreviga.
Vi som stannade på land hade inte tråkigt mellan badvarven. Sedan blev vi hungriga; åt lunch, köpte glass och tog en promenad.
Det var en helt fantastisk lördag och en nästan lika fantastisk söndag. Den spenderade vi dock på Ribban, där det fanns aktiviteter för ALLA, men framför allt för barn i talför ålder.
Skumbad och hoppborg, för att nämna några saker. Sedan var det måndag och dags för jobb och tillhörande bokslut. Jag har dock hunnit med en del annat skoj ändå. Lunch på stan, bokklubb i Trelleborg och grillmiddag på altanen. I elfte timmen - sista fredagen
för i år - hann vi även med ett efterlängtat besök på Sommarlov! Barnen var eld och lågor. Malin, Alex och Sommarskuggan på samma ställe. På måndag sitter vi bänkade vid sändningen.
Glada barn med alla programledare på inspelningsplatsen.
På kvällen grillade vi korv, hamburgare och drack vin på altanen. Kan ha varit sommarens sista grillning. Samt sista utemiddag. Jag ska dock inte klaga. Det har varit en fin sommar!
Födelsedag!
Och så har jag fyllt år! 36 - vilket känns gammalt, men ändå inte. Jag hade en fantastisk födelsedag! Vi trotsade den outtalade regeln om att man inte ska resa på min födelsedag och körde till Mölle vid lunchtid. Vi åt en god lunch på härliga Krukmakeriet
innan vi begav oss till Solviken för bad. Till och med födelsedagsgrisen badade!
Ett uppfriskande dopp senare! För det var det. Helt klart vatten och inte ett sandkorn så långt ögat kan nå. Underbart!
Vackra, vackra Mölle. Kan inte tänka mig ett bättre ställe att spendera min födelsedag på.
Alle man i pool. Barnen fullkomligt älskar den här - mycket barnvänliga - poolen med perfekt djup. Man kan till och med titta bort någon gång utan större oro. Erik står alltså inte raklång på bilden.
Efter aktiviteterna åkte vi till Kullagårdens Wärdshus, där vi skulle spendera natten. En underbar kväll med god mat, gott vin och trevligt sällskap.
Dessa två, som alltid måste spexa på bild. Victor lyckades i vanlig ordning hitta en kompis att leka med och kvällen var gjord för hans del. Alice var med på ett hörn, men lika nöjd med att få egentid med sina föräldrar. Otto snarkade gott i vagnen.
Härlig kväll på härligt ställe. 36 - bring it on!
Livet
Livet rullar på - på gott och ont. Lycka och sorg i en salig blandning. Och plötsligt befinner vi oss mitt i högsommarvärmen. Det är juli imorgon och en annalkande semester i sikte. Bara ett bokslut kvar först.
Den senaste veckan har varit.. intensiv. Tråkiga besked, en intensiv jobbvecka med en Stockholmsresa ebbade slutligen ut i uppsägning och.. lättnad. Jag sa alltså upp mig i fredags och kan väl helt ärligt medge att jag går från någonting
snarare än till någonting. Men. Inte en dag för tidigt. Helgen har spenderats hos mormor och på stranden. Kameran har i vanlig ordning hållit sig vilande, men jag ska ändå försöka - i bilder - att sammanfatta den senaste tiden.
För två helger sedan åkte jag till Stockholm IGEN för att gå på en möhippa. Något som inte händer mig alltför ofta. Det var strålande sol; brunch, tennis, bubbel och fest. En lyckad - men dyr! - dag. Bröllop nästa!
Det har varit midsommar! Även då bjöd vädret på sol, vilket kändes väldigt lyxigt. Och ovanligt! Värdparet bjöd på ett traditionellt midsommarfirande i en STOR trädgård med något för alla. 16 vuxna och 14 barn räknade jag sällskapet till.
Det var alltså inte en lugn stund.
Alice har gått på sitt första kalas! Det var en lycklig tjej, som midsommarhelgen till ära hade blommor i sitt hår, som lämnades av i Djupadalsparken. Storebror var också med, men hade fullt upp med sitt. Hela, hela tiden.
Förutom när han dagen efter äntligen fick gå till frisören för att klippa sig som doldis-idolen Henry Danger. Nu är det ett ständigt fixande och kammande med nya frillan. Framför allt tycker jag att det verkar skönt att han har en
bar nacke när värmen är här. För det är den. Idag var det 30 grader och dagen har spenderats på stranden. Nu strilar dock ett efterlängtat regn, så vi får se vart det landar. För min del kan det gärna vara mulet en vecka nu, när jag ändå bara
ska sitta inne på ett kontor. Sedan - semester!
Juni
Veckorna rullar på och jag har just inte tid med någonting, förutom att jobba, äta, sova. Det är dock inte helt sant. Sanningen är den att jag har tid till ganska mycket, utom just att blogga. Sedan sist har jag både hunnit med 40-årsfest, konferens,
en Stockholmsweekend, klämdagar och massa familjetid. Bland annat. Här kommer en recap.
Systrarna gick på fest och jag hittade ett filter, som jag tyckte var lämpligt att använda.
Dagen efter hade Alice dansuppvisning. I glitterkjol och blommor i sitt hår svängde hon sina lurviga.
Därefter bar det av till Stockholm. Först för konferens med jobbet, därefter utforska Södermalm med bokklubben. Här är vi alla i hissen på väg ut.
Och här njuter vi av ett glas i Vitabergsparken. Kajsas i parken - den enda serveringen.
Efter vi kom hem började mitt nya liv. Spinning på en måndag. Inga onyttigheter, inget vin. Det höll... en måndag.
Sedan var det Eriks tur att vara nyttig. Ett helt marathon kämpade han sig igenom. Sedan kom han hem - sårig och utmattad.
Medan han var iväg åt vi glass i solen. Alla var med!
Sommaren kom.. och gick.. och kom igen. Just nu är läget lite oklart. Men vi fick en halv stranddag i förra veckan och de modiga badade till och med. Jag tillhör inte den skaran. Obviously.
Det gjorde inte heller den här killen, även om han uppskattade att pilla på stenarna. Allt som gör en smutsig!
Nu är nedräkningen till semestern i full gång. På något sätt känns det som om den redan har börjat. Eller är det bara jag som är allmänt utloggad? Ett par veckor till ska jag väl stå ut? Ett gäng avvikelsemöten, 23 anbud som ska lämnas in och ett
bokslut till är det "enda" som återstår!
Sköna maj
Nu har snart halva maj gått och första halvan har väl inte direkt varit skön, men intensiv. Idag kände man dock äntligen lite vårvärme och jag hoppas att det innebär att våren har anlänt. På gott och ont. Just denna helg har det dock passat utmärkt då
Victor haft sitt stora 6-årskalas i helgen. 12 barn skulle utfodras och underhållas i två timmar, vilket kan låta lite, men var mer än tillräckligt. Imorgon fyller han 6 år. Stora killen!
Underhållningen stod den här hoppborgen för. Ett bra alternativ om man inte vill eller orka hitta på andra lekar, men också en riktig barnmagnet. Alla grannbarn har varit och sprungit hos oss. Hela helgen. Intresset för att sätta basketskott eller
hoppa säck på kalaset var dock ljummet.
Alice var ett av få barn som faktiskt ville äta. De andra hade mer siktet inställt på att - just det - hoppa.
Nu laddar jag batterierna för morgondagen; tidigt morgonmöte, följt av ännu fler möten och - såklart! - Victors sexårsdag. Jag ska bara hinna köpa lite presenter också sedan blir det inget firande i den här familjen förrän.. min födelsedag!
Firandet fortsätter
Om förra veckan var galen har den här veckan minst sagt gått i samma anda. Med mötesbonanzor på jobbet varje dag, tjejmiddag, två födelsedagar med allt vad det innebär och en bröllopsdag har tempot hållits uppe. Däremellan har jag försökt
klämma in lite träning, matlagning, tvätt och tja, livet. Nu avslutar vi veckan på topp. Två i familjen är ett år äldre och en väntar OTÅLIGT på sin födelsedag om en månad. Kyligt aprilväder har dominerat veckan, men när vi intog en bättre pizzamiddag
på mysiga Mastio ikväll fick jag hopp om våren. Igen. Kan man hoppas på en härlig påsk?
Alice fyllde 4 år i onsdags. Väcktes av skönsång, fick presenter i sängen och blåste ut ljus - ivrigt påhejad av storebror.
I lördags hade vi bröllopsdag. 6 år! Vi firade med en barntät lunch på Kajuteriet och en barnfri (nåja, i alla fall vid matbordet) middag på kvällen. Sedan omtalade Störst av allt på Netflix. Krångligare än så behöver det inte göras.
Och idag fyllde Erik år. Fick skjorta, te och frukost på sängen innan jag och Alice begav oss till gympa. Efter Victors simskola tog vi en gemensam promenad till Mastio, där vi intog födelsedagsmiddagen. Otto var tydligen fokus för mina bilder. Påskfin
och allt.
Nästa vecka är det mycket riktigt påsk. Skönt, men stressigt. Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet, men hoppas på ett par effektiva dagar. Det vill säga att andra är tillgängliga OCH behjälpliga. Och så kommer ju en - kanske årets
- höjdpunkt tillbaka. Säsongspremiären av Games of Thrones. Minns NÅGON något från tidigare säsong...?
Vilken vecka!
Förra veckan var helt galen och jag lider fortfarande av sviterna av den. Måndagen inleddes med en heldag i Växjö, följt av bokslut i dagarna tre. Innan bokslutet ens var färdigt kastade vi oss i en taxi för att åka till ledardagar i Stockholm. Det var
fullspäckat schema i två dagar och efter en sen lunch och en tidig AW sladdade jag inte hem först sent på fredagskvällen. I lördags var det - förutom sedvanliga aktiviteter - dags för Alices och Ottos gemensamma kalas. Efter detta var jag SLUT.
Den här veckan har börjat svagt; jag känner mig trött och hängig och har inte riktigt fått något gjort. Imorgon hoppas jag på andra bullar då jag har mötesbonanza OCH Alices efterlängtade 4-årsdag på agendan. Till helgen stundar bröllopsdag och 38-årsfirande.
Tjolahopp!
Alice fick en omåttligt populär gitarr på sitt kalas. Och en fin blomklänning.
Otto var omåttligt glad över att äta tårta och få busa ohämmat.
Otto
Och Otto har fyllt 1 år. Det snabbaste året i mitt liv. Tänk att just den här lille killen kom in i våra liv med sina bruna ögon och bus i blick.
Ett firande som inte kommer att gå till historien, men å andra sidan har ettåringar inga bestående minnen. Två paket på morgonen och en kanelgiffel med ljus i på kvällen var nivån jag orkade lägga mig på. Nästa helg blir det kalas! Då kanske jag
till och med tar ner flaggan från köksskåpet!?
Gratulerar!
Snart fyller en liten godbit 1 år, men vad jag helt har missat att fira är att en annan godbit fyllde hela 10 år tidigare i mars. Bloggen själv. I tio år har jag kämpat på med mer eller mindre ointressanta vardagsbetraktelser. Framför allt för min
egen skull. Det är faktiskt väldigt kul att gå tillbaka i arkivet och se vad jag gjorde vid olika tider i mitt - och i barnens - liv. Hur förlegat blogglivet än må kännas.
Nyår
Så kom 2019. Ett nytt år, det sista för det här decenniet. Och vilket decennium! Tre barn, två jobbyten, giftemål och husköp. Årtiondet jag blev vuxen, skulle man väl kunna sammanfatta det med. Och trots att 2018 gick i 180 var det väl ändå ett helt
okej år. Kanske inte globalt eller ur ett miljöhänseende, men på det personliga planet. Vår familj utökades med lille Otto och jag lärde mig äntligen att njuta av mammaledigheten. Jag gick ner 19 kilo (efter att ha gått upp 20) och vi hade den varmaste
sommaren i mannaminne. Ett riksdagsval som resulterarde i just ingenting och en vit jul. Och nu ett nytt år.
Nyår firades lugnt hemma. Efter en månad fylld av sjukdomar, ombyggnationer, festligheter och en orolig bebis kändes det bäst. Jag fick fira med dem jag gillar allra bäst - trots att två av dem kastade in handduken redan innan tolvslaget.
Innan handdukarna kastades in var barnen festfina och poserade glatt.
Bäst från 2018. Otto - en liten festprisse.
Varmrätten - den enda rätt som fastnade på bild. Bergtungefilé, gömd under såsen.
Tolvslaget, med två favoriter.
Julen är över
Nu är glada julen slut slut slut. För den här gången. Och i år kom jag relativt lindrigt undan. Lagade skinka och risgrynsgröt på lillejul, men brydde mig inte om att steka några köttbullar, koka kål eller köpa någon sillburk som bara blir stående i kylskåpet.
Hur jag hade lyxen att komma undan med detta? Jo, för att julafton firades på annan ort, närmare bestämt i Ystad hos syster med familj. Med tio vuxna och fem barn runt bordet blev det ett glatt och livligt firande. Vi tjuvstartade
dock julen här hemma redan den 23:e med julklappar och den skrala julmat som nämndes ovan.
En av få bilder på hela familjen Stam. Kanske den enda som existerar. Att alla ska bli bra vore väl att önska för mycket. Men att någon mer än Otto ska bli det vore väl rimligt? Tydligen inte.
Det var en lång och olidlig väntan på tomten. IPads till trots. När jag var barn väntade man bara. Och då kom "tomten"* först efter middagen. Som i sin tur inföll efter det obligatoriska kyrkobesöket. Mina barn förstår inte hur bra de har det.
*Under flera års tid uppenbarade sig "tomten" i skepnad av Dracula. Don’t ask!
Så kom han till slut. Tomten. Lång, mjuk på magen och knappt torr bakom öronen. Men ändock en tomte som barnen INTE kunde identifiera som en kändis. Lyckan var total!
Victor, av någon anledning iklädd pyjamas lagom till tomtens besök, var överexalterad och överlycklig. Önskar jag kunde känna så ibland.
Alice med de bästa julklapparna; prinsessklänning och en enhörning. Genustänket i familjen är för övrigt stort.
Och så den årliga julbilden på systrarna. Inte gravida det här året. Bara det är ju värt att fira.
Småkusinerna i tomtenissekostymer. Eller pyjamaser. Otto hatade julen! Skrek mer än han någonsin skrikit i sitt liv. På juldagen verkade han ha landat i eländet. Eller så var han glad för att han snart skulle få åka hem.
Och nu lever vi i limbo mellan jul och nyår. Tiden då man varken vet vilken dag det är, vad man förväntas göra eller vem man är. En förvirrande, men härlig tid.
Julen står för dörren
Ursäkta pausen, men jag har haft röven full! Den senaste veckan har verkligen varit något i hästväg. I mina måttliga mått mätt. Träning, heldag i Stockholm, tjejmiddag i Lerberget, frisör, lucia, jobbintervju, simskoleavslutning och födelsedagskalas.
Inte en dag har varit lugn. Lägg där till en morgonpigg hantverkare, som gjort att jag känt mig nödd att fly huset var dag. Och på tal om hus; på grund av ovan nämnda hantverkare ser det ut som ett bombnedslag. Möbler har flyttats runt, byggdamm har spritts
ut och ett nytt rum ska inredas. Det blir nog bra. På sikt. Jag är dock mycket nöjd över att det inte är vi som står för julen i år.
Klockan 05.50 knäppte jag av den här bilden i tisdags morse. Strax innan taxin kom och hämtade mig. Sedan följde möte och julbord i Stockholm. Inte en bild tog jag, förutom...
.. vacker utsikt över söder. Underbara söder! Läser ju Fogelströms Stad-serie nu och kan inte låta bli att bli pånyttkär i söder. Jobbade och levde mycket där en sommar. Söderkällaren! Vitabergsparken! Kellys! Debaser! And it goes on and on...
Sedan bar det av hemåt. Permissionen från föräldraledigheten var slut. Och jag hade en välbehövlig frisörtid att passa. Men också mys med den jag saknat allra mest under min Stockholmsvistelse (förlåt andra barnen och äkta mannen!).
Så gullig i ny mössa! Barn i djurkläder kan väl aldrig slå fel? Trots att jag innan barn lovade mig själv att aldrig spöka ut min eventuella avkomma på det sättet. Osvuret är bäst!
Why so sad? Jo, min frisör ska ju sluta som frisör. Och att hitta en bra sådan är inte det enklaste.
Som vanligt blev jag nöjd med resultatet, som vanligt var det marginell skillnad. Och på den här bilden har den nya frisyren ett par dagar på nacken. Hårtvätt nästa!
Och vad var det egentligen som tornade upp sig i bakgrunden på bilden ovan? Jo, vi har blivit med julgran. En barrig och taggig historia, men - än så länge - stor och ståtlig. Julen står, som sagt, för dörren!
Innan jul kommer dock lucia och i år gick Victor och Alice i samma luciatåg med Victor i täten - högsjungande och stolt. Jag fällde en tår.
Tog denna trots fotoförbud. Men stäm mig då!
Gulligaste luciatågsdeltagarna någonsin!
Firandet fortsätter
Efter lördagens modesta dop väntade fars dag i söndags. Firandet blev dock något mer dämpat än vad som var tänkt från början, eftersom tre av fem familjemedlemmar, inklusive undertecknad, var lite krassliga. Medan jag brottades med begynnande halsont,
hostade Victor och Otto - värst drabbad - var både febrig och ögoninfekterad. Vi lyckades dock uppbåda tillräckligt med krafter för att göra frukost till far i huset och uppvakta honom med presenter, teckningar, ett kort och senare på dagen även middag
på lokal. En bra dag! Minus halsontet.
Hela gänget på Surf Shack. Pappan i sina nya presenter; skjorta och tröja.
Obligatorisk lek med barnen på fars dag. Och alla andra dagar. Som väl också är fars dag!?
Stackars lille sjuklingen med dubbel ögoninfektion. Han var glad när helgen var över och han äntligen fick vila ut. Precis som hans mamma.
Drop-in dop
Det är inte bara frisörer och kapell i Las Vegas som har drop-in-tider nu för tiden, utan även Svenska kyrkan för barndop. Jag tyckte att konceptet lät fantastiskt för trötta och stressade småbarnsföräldrar som egentligen inte ORKAR arrangera
dop och efterföljande kalas. Så vi hoppade på tåget; beställde en tårta och ordnade gudföräldrar. Sedan hade vi en mysig och intim liten ceremoni för Otto, som nu - liksom sina syskon - är upptagen i församlingen. Tips till alla andra latmaskar där ute!
