Mismatch

Förra veckan var minst sagt fullspäckad. Efter Alices 1-årsfirande följde firande av bröllopsdag och Eriks födelsedag. Efter förra årets lite mildare firande av dessa begivenheter åkte vi i år till Mossbylund i Abbekås för att spa:a, slappa och äta en prisbelönad trerätters. Med tillhörande övernattning och frukost. Utan barn. Allt i äkta överraskningsanda. 

Hur påsken blev till slut? Tackar som frågar. Alldeles underbar. Lång, lat och ledig. Jag slängde ner barnen i vår nya cykelvagn och styrde kosan mot Ängelholm, där vi stannade ett fullspäckat dygn för att sedan återvända till Malmö och Erik. Pigg och utvilad fick Erik sedan passa barnen medan jag drog på vinlunch/bokklubb hela annandagen. En perfekt påskkombination. 

I söndags strålade solen från en klarblå himmel. Hela dagen andades utflykt, så vi bestämde oss för att det var dags att avlägga ett besök på Mölle. Underbara, härliga Mölle, där några av mina bästa barndomsminnen kommer ifrån. Där vi övernattade natten efter vårt bröllop. Där jag alltid kommer att hoppas att en liten drömstuga för ett överkomligt pris kommer att dyka upp. 

Under vår sista gemensamma semestervecka skulle vi inte bara återhämta oss från söndagens dopkalas; även utflykterna duggade tätt. Veckan inleddes med ett besök i ett kallt och regnigt Simrishamn, men vägdes upp av östra Skånes godaste pizzor på mysiga Apotekarns. På onsdagen styrde vi kosan mot middagsbjudning i Skanör och torsdagen spenderades i ett soligt Köpenhamn. Shopping och vindrickande fick dock retirera till förmån för lek på tivoli. Trevligt, ändå. Och i helgen åkte vi till Karlshamn, den sista - och kanske enda - obligatoriska punkten på semesterns to-do-list. 

Bitande iskalla vindar blåste friskt över nejden i morse när jag trampade till jobbet. Så jag tog beslutet att ställa cykeln vid dagis och ta bussen till jobbet. Ett klokt beslut, känner jag när jag tittar ut genom bussfönstret. Hyllie alltså. Platsen där det ständigt stormar. 

Ännu en tidig morgon på Sturup. Ännu en resa till Arlanda och Kista. Den här morgonen är dock lite tidigare än alla andra och det kom som en chock när klockan ringde tjugo över fem i morse. En välbehövlig chock, eftersom någon (inga namn nämnda) legat och sparkat mig i magen sedan klockan två i natt. 

Sent omsider begav vi oss. Bort från regnet, mot Nobelfestligheterna. Och flygplatsbomber. Nu är inget av dessa alternativ anledningen till min resa, men jag hoppas att jag missar båda. 

Då var det dags att flyga till Stockholm igen. Idag något mer problematiskt än tidigare. På grund av en klassisk skånsk regnstorm var det i princip omöjligt att få tag i en taxi. Paniken som växte inom mig när jag insåg detta, samtidigt som planet skulle lyfta om en dryg timme, är obeskrivlig. Men. Som en skänk från ovan stod en taxi utanför vår ytterdörr. Redo att ta grannen till oljehamnen, men ändå sugen på att ta mig till Sturup efter det. Så så fick det bli. Och nu sitter jag här. På plats en kvart innan avgång och väntar på att få börja boarda. Vem behöver marginaler när man kan få adrenalinkickar?

Lyckligtvis flög tiden fram i Stockholm och jag är redan på planet på väg hem. Något tröttare, något slitnare. Jag vet inte varför, men jag känner mig alltid lite äckligare efter en sådan här hotellnatt. Kanske för att duschen inte känns lika ingående som hemma, kanske för att jag inte har tillgång till min sminkarsenal. Kanske för att jag inte sovit i min egna underbara säng. 

Det känns inte alls som att det var längesedan jag satt på exakt samma ställe och väntade på att få boarda, men det har redan gått nästan två månader. Platsen ifråga är Sturup med destination Arlanda, därefter Kista. Jag kan ju inte säga att jag hoppar jämfota av förtjusning över tanken att få spendera två dagar på Kistakontoret, men ikväll väntar en trevlig middag och förhoppningsvis en snabbvisit på Svenskt Tenn. I omvänd ordning. 

Som traditionen påbjuder ligger jag nu nyduschad i pyjamas i en renbäddad säng och försöker harva mig igenom den något sega bokklubbsboken. Det sistnämnda hör inte till min vanliga söndagskväll, men med knappa 300 sidor kvar till en bokklubb som infaller om en dryg vecka gäller det att blädderläsa, som det så fint kallas. 

Jag slapp gå upp i ottan (tack någon för att kursen inte börjar förrän 12.30), men har ändå fått otroligt lite sömn i natt. Nu hoppas jag att kunna haffa ett par minuter på flyget. Men efter att nyss ha svept en stor kaffe kanske det blir till att läsa istället. 

Knappt hann vi hämta andan i Ystad innan det var dags att packa väskorna igen. Den här gången styrde bilen - och båten - mot en minisemester på underbara Bornholm. Världens mysigaste ö, som jag inte har besökt på tjugo år. Den oexploaterade charmen fanns kvar, likaså de små fiskebyarna, pittoreska stugorna och de fantastiska vitkorniga stränderna. 

Idag började min semester och det var även dagen som sommarens tredje flyttlass gick. Vi packade bilen så full det bara gick - och lite till - och drog till Ystad. Slutdestinationen innan tillträdet till vårt alldeles egna hus. Nu börjar jag vi så van vid zigenarlivet att bo i ett eget hus med ALLA sina saker känns minst sagt ovant. 

Igår tog jag ledigt på eftermiddagen och drog till Ängelholm med Victor. Mat, vin och avkoppling. Eller; så mycket avkoppling det blir med en vild ettåring. Men det var ändå skönt att komma bort och få god mat utan behöva tänka på vare sig matshopping, disk eller städning. Varmt som tusan var det också och det var en klibbig och svettig Victor som packades ner i vagnen efter middagen. Väl hemma hade hettan avtagit och idag har himlen täckts av moln. Lite skönt, men jag hoppas ändå att solen hittat tillbaka innan det är dags för min semester. Den har med andra ord tid på sig. 

Det är hett som tusan i vår lilla andrahandslya med alla fönster i samma väderstreck. Men vem är jag att klaga? Vi har tak över huvudet och det är strålande högsommarvärme utomhus. Synd bara att min semester inte slagit in än. Vi har dock lagt resplanerna på hyllan för den här sommaren och bestämt oss för att stanna i Sverige. Kostnadseffektivt och förhoppningsvis med fortsatt vackert väder. Bara tanken på att sätta fötterna på en grekisk sand med en vild ettåring i släptåg såhär års får mig att vilja stanna hemma. Kanske, kanske bär det av i vinter istället. Jag håller både tummar och tår för det!

Så var man på väg hem igen. Två dagar har jag tagit kål på i huvudstaden och trots att jag kanske inte hade de ROLIGASTE arbetsdagarna igår och idag hade jag definitivt en av vårens trevligaste kvällar igår. 

Det har redan blivit onsdag och jag gick upp alldeles för tidigt i morse för att släpa mig till Sturup och sedermera Stockholm. Dålig planering och kort framförhållning gjorde att jag fick åka denna okristligt tidiga tid. Lyckligtvis gör samma framförhållning att jag måste tillbaka relativt tidigt imorgon också.