Mismatch

Efter min hett efterlängtade ansiktsbehandling kom jag ju hem med både det ena och det andra. Eller snarare; en ansiktsmask, ansiktstvål och ansiktsvatten. Men till vilken nytta står produkterna i mitt badrumsskåp? Till ingen nytta alls. De ska ju användas också! Sagt och gjort - i söndags smorde jag in mig i den här sörjan efter duschen och höll på att skrämma slag på barnen. Ikväll är det dags igen. Två gånger i veckan enligt instruktionerna. Och vem är jag att säga emot dem?

 

Ja, åtminstone nytt hår och nytrådade och nyfärgade ögonbryn. Kanske inte den bästa bilden på något av det, men det är vad som bjuds. Jag kände mig 70-talsstukig i håret och drog på mig kläder som passade till det. Polo och bootcutjeans. Så var det bra med det. 

 

Eftersom kräksjukan, blandat med feberattacker och MASSVIS av sömn, inträffade precis efter min klippning, var det ingen vidare frisyr jag satt inne med när jag väl kvicknade till liv igen. Men en bild hann jag knäppa av innan det var dags att tvätta håret och återgå till mitt sedvanliga rufs. Lite kortare, lite mörkare och - vilket inte framgår av bilden - en något mer uppklippt lugg. Som vanligt har ingen sett någon skillnad.

 

Jag skulle vilja säga att jag regelbundet trådar ögonbrynen, men sanningen är den att jag bara gör det när det egentligen är för sent. När de har blivit så olikformade och felplockade att det inte finns någon annan utväg. Men. Den här gången SKA jag inte röra formen. Om det inte sker av misstag, vilket är fullt möjligt..

 

Nytränad, trött och nyklippt. Kanske inte de bästa förutsättningarna för att ta bild på den nya frippan, som införskaffades redan i tisdags, men verkligen sista chansen innan det finfönade håret är ett minne blott.

Lite kortare, lite mörkare och mycket fräschare kan jag väl sammanfatta det hela med. Och två välförtjänta timmar i lugn och ro i vad som annars har varit en mardrömsvecka.

 

I onsdags fixade jag burret på lunchen. Och lite innan lunchen. Och lite efter lunchen. Två timmar senare struttade jag ut i ösregn. Det slår aldrig fel.

 

I onsdags gjorde jag ett - alltid lika efterlängtat - besök hos frisören. Lite toppuppfräschning, lite färguppfräschning, lite olaplex. Inga konstigheter. Måste bara öva på det här med selfies..

Igår lyckades jag bränna av ett frisörbesök innan Victors dagistid var över. Förutom lite obligatorisk uppfräschning av toppar och färg fick jag även pröva på den senaste teknologin inom hårvård; olaplex. Utvärdering följer!

För otroligt trötta och nariga vinterfötter kan jag egentligen bara rekommendera en enda sak; Footner. Stoppa fötterna i två preparerade plastpåsar, dra på en strumpa och valsa omkring så i en timme. Cirka 5-10 dagar senare börjar död hud falla av dina fötter. Så till den milda grad att det är omöjligt att ens gå en meter utan strumpor. Men. Resulatet blir fantastiskt. Jag är just nu uppe i den mest intensiva "fallfasen", men intalar mig att om ett par dagar kommer mina fötter att vara lika mjuka som hos en bebis. Så underbart det ska bli!

Även ett frisörbesök har hunnits med i veckan som gått. Trots föga skillnad både slingades, färgades, tonades och klipptes det. Till lite mer kontraster och fräschare toppar. Nöjd över resultatet har jag ändå helt glömt bort att fotografera det. Så jag bjuder på den enda bilden vad jag hann ta på mig själv innan det finfönade håret förstördes av en hårtvätt. 

När kylan nu (äntligen) gjort sig påmind gör sig även alla negativa aspekter med de lägre temperaturerna påminda. Som att huden blir jättetorr till exempel. Förutom att smörja morgon och kväll med en fet dag- respektive nattkräm har jag egentligen bara två andra knep jag tar till när det kommer till hudvård. Året runt. 

Så var tiden kommen. Jag började tappa hår något tidigare med Victor, så när håret satt kvar tre månader efter Alices förlossning trodde (hoppades) jag i mitt stilla sinne att det kanske inte skulle bli lika farligt den här gången. Oj, vad fel jag hade! Nu har det bara börjat. En golfbollsstor tuss varje gång jag tvättar håret, lika mycket varje gång jag borstar det. Det värsta - och det bästa - är att jag denna gång vet vad som väntar mig. Hur mycket hår det kommer att ligga överallt, hur tappat hår kommer att fastna i befintligt hår och ge mig naturliga dreads och - det bästa - att det går över. Förhoppningsvis snart. Mycket snart. Troligtvis om ett par månader. 

Idag hade jag mitt alltid lika hett efterlängtade frisörbesök på agendan. Redan klockan tio satt jag i stolen och Alice sov snällt bredvid mig i vagnen nästan hela besöket igenom. Uppskattas! Rötterna fräschades upp och håret klipptes ur. Min förra klippning skedde helt utifrån förutsättningen att jag skulle tappa allt hår, så vi kapade av en bra bit då. Håravfallet har dock dröjt något den här gången, så det såg bara ut som om jag hade en frissig trekantig hatt på huvudet. Men nej, det var min frisyr. Så med ganska mycket tunnare, men mycket fräschare, hår gick jag ut i ösregnet. Ska sommaren hitta tillbaka? Den ständiga tiotusenkronorsfrågan. 

Idag har jag bockat av - vad jag hoppas är - årets tråkigaste kostnad. Det årliga tandläkarbesöket. Röntgenbilder, kontroll och rengöring. Klart. Drygt sjuhundra pix fattigare studsade jag ut därifrån, glad i hågen. Inte för att jag fått spendera pengar på något som visade sig vara ganska onödigt, utan för att jag fick ett kvitto på att allt såg fint ut. Och för att det förhoppningsvis dröjer 18 månader tills mitt nästa besök.

Mitt i arbetsdagen slog det mig att min rabattcheck på Kicks löpte ut idag SAMTIDIGT som min ögoncreme tog slut igår. Sammanträffande? Kanske inte. Jag kände för första gången på länge tacksamhet över att jobba mittemot Emporia och styrde snabbt stegen ditåt. En ögoncreme till 80% av priset. Nu ska jag få bukt med de begynnande rynkorna. Eller är Botox enda lösningen?

Innan alla sjukdomar slog till i hushållet spenderade jag en bättre fredagsförmiddag hos frisören. Orolig över det faktum att min ordinarie frisör är mammaledig ville jag inte ta till en alltför stor förändring riktigt än, trots att det vissa dagar skulle kännas så skönt att kapa hela barret. Detta gjorde jag dock inte. Toppade ett par slitna centimeter, lade i en djupare nyans av min naturliga (?) hårfärg och rättade till min vildvuxna lugg. Jag vill möta våren i riktig 70-talsanda och detta är en bit på väg!

Mina shoppingfynd från veckans resa bestod av två skönhetsfavoriter från Arlanda. Ett Chanellack i - vad jag skulle kalla - höstens it-färg "Orage" och en återfuktande lotion från Clarins. Toppen för såväl torra händer som vintertorr kropp. Terminal 4 levererade alltså. För en gångs skull. 

Här kommer den obligatoriska efter-frisören-bilden. Jag har dock tappat stinget och bilden är tagen först fyra dagar efter besöket. Lite mörkare, lite kortare och lite mer otvättat än vad som är brukligt.