Dagens höjdpunkt blir Chris och Madeleines förlovningsfilm. Jag rekommenderar dock att ha skämskudden nära till hands. Detta är underhållning på hög nivå! Vi får väl bara hålla tummarna för Madde att det går bättre denna gång..
Jag hade ju helt missat att nya säsongen av New Girl dragit igång. När jag väl upptäckte det kändes det som julafton. Nu maratonkollar jag tre avsnitt till en kopp Kvällsro ur min nya tekopp. Veckans utförsbacke har börjat!
Idag hade jag tydligen både förtjänat en lång lunch, en eftermiddagstur på stan och en tidig utcheckning från jobbet. På en tisdag! Veckans tråkigaste dag blev inte så tråkig trots allt. Kvällen efterföljdes av en snabb middag, Svenska Hollywoodfruar och nu - min nya dvd-favorit - Miss Marple. Imorgon är det redan onsdag och utförsbacke.
Woody Allen har onekligen börjat romantisera Europa på äldre dar. Först Midnatt i Paris och nu senast kärleksförklaringen till Rom - Förälskad i Rom. I den sistnämnda fick vi även nöjet att få se herr Allen själv agera - neurotisk och envis. Kan han vara något annat?
Dåliga recensioner till trots gillade jag filmen! Lagom mysig, rolig och romantisk. Med underbara Rom i centrum kan det väl inte bli annat. Till skillnad från sin föregångare innehöll denna film färre fantasier och mer realism. Detta hindrade dock inte Alec Baldwin från att följa en kopia av sitt yngre jag på vägen mot en otrohetsaffär.
Höjdpunkten? Scenen när Fabio Armilato sjunger opera inför full publik i en dusch är bara oslagbar. Betyget? Spring och se!
Fredagskvällen ägnades åt en spontan - och sen - kvällsbio. Vi såg Total Recall, som bygger på originalet med Schwarzenegger från 1990 (som i sin tur bygger på en novell av Philip K. Dick). Våld, action och en alternativ verklighet. Tack, men nejtack. Filmens behållning var dock en oerhört välpumpad Colin Farell som ofta - och gärna - droppade tröjan. Jag ger filmen tre av fem möjliga i betyg.
Jag älskar deckare i alla dess former. Såväl böcker som filmer, TV-serier och miniserier. Högst upp på listan just nu står det sistnämnda med BBC:s nytolkning av Sherlock Holmes. En Sherlock i den digitala tidåldern. Trots att varje avsnitt med sin dryga en och en halvtimme är lite för långt för min smak - och dygnsrytm - underhåller en spetsfundig Sherlock och hans något torrare partner in crime - doctor Watson - mig långt in på småtimmarna nu för tiden.
För er som redan sett säsong 2 sammanfattar jag det hela med orden; I am Sherlocked. För er som inte sett ett avsnitt; ladda ned! Eller spring och köp, om ni har moraliska värdegrunder.
Sherlock Holmes och John Watson skapar underhållning och spänning
Idag är det som bekant fredagen den 13:e. Vidskeplig som jag är tassar jag försiktigt runt på tå, orolig för att något dåligt ska hända. Erik kom med den eminenta idén att vi dagen till ära ska titta på Friday the 13th - del ett och framåt. Då har vi att göra hela natten. Nio filmer och en nyproduktion. Jag avböjde vänligt, men bestämt.
Att det har varit en kort vecka har helt undgått mig. Jag är lika fredagstrött som vanligt. Jag börjar så smått ångra att jag i ett svagt ögonblick tackade ja till en fredags-AW, men ett 35-kronorsglas ska nog kunna slinka ner. Sedan börjar förberedelserna för morgondagens födelsedagar och på sin höjd några avsnitt av Modern Family eller New Girl på dumburken. Skräckfilmerna får vänta. Gärna länge.
INTE vad jag ser fram emot ikväll. Eller någon annan kväll.
Men bästa serien av alla är ändå Modern Family. Denna dysfunktionella familj kan roa mig i timmar. Jag dagdrömmer om att arbetsdagen ska ta slut så jag kan gå hem och knäcka ett par avsnitt. Nackdelen? Ett avsnitt är bara 21 minuter långt och snart är jag ikapp. Men så länge det trillar in nya spelar detta mindre roll. Jag älskar denna serie.
Häägen-Dazs, skvallerblaska och ett glas rött. Och en rulle på det. Efter en snabb kompromiss lutar det åt Drive. Erik ser den för bilarnas skull, jag för Ryan Goslings. Hur bra låter inte det?
Jag har länge varit på jakt efter en TV-serie som jag kan titta på sysslolösa kvällar och helger. Något att somna till, helt enkelt. Med en splitterny TV i sovrummet känns det helt rätt att ha en serie att följa. Frågan är bara vad. TV-serierna jag har försökt mig på är antingen för spännande, för tråkiga, för komplicerade eller för intetsägande. Så igår gav jag mig in på nya marker. New girl. Jag har alltid gillat Zooey Deschanel och en serie som kretsar kring hennes karaktärs liv kan väl inte slå fel? Det gjorde den inte heller och efter ynka 2 avsnitt sov jag gott. Orädd, trygg och trött. Som sig så bör.
New girl är inget mästerverk. Men serien har den perfekta kombinationen av tillräckligt intrikat handling, komik och snygga skådespelare för att jag ska orka titta. Samt somna. Perfekta kvällsunderhållningen, med andra ord.
Okej, så I don't know how she does it var verkligen en riktig kalkon. Det hjälpte heller inte att jag somnade efter halva filmen, vaknade, spolade tillbaka och så samma visa en gång till innan jag lyckades se färdigt den. Men nu kan jag ta bort det från min att-göra-lista!
Samtidigt som jag hyrde floppen passade jag även på att hyra omtalade Niceville (något märklig översättning från engelskans The Help), som jag hört så mycket om. Vilken pangfilm! Den lyckades beröra, uppröra och samtidigt berätta en gripande historia, förmodligen mycket snarlik verkligheten. Filmen tog upp svarta hembiträdens roll i amerikanska södern på 60-talet, inte alls olik slavarnas situation 100 år tidigare. Hur svarta inte fick använda samma toaletter som sina vita arbetsgivare eller åka på samma buss, men framför allt hur segrationen i samhället var helt socialt accepterad. Jag chockades över att det inte alls var många år sedan det såg ut på det här sättet, samtidigt som jag alltmer börjar förstå storheten i att USA idag - knappt 50 år senare - har sin första svarta president. Utvecklingen går alltså i rätt riktning. Till och med i USA.
Fredag kväll. Hela helgen står för dörren. Jag har sängen bäddad med rena lakan, en god middag i magen, ett glas vin och en chokladbit på nattduksbordet och dvd:n laddad med kritikernas hatfavorit nummer ett; I don't know how she does it. Som jag längtat. Glad fredagskväll på er!
Fredag! Och ingen är gladare än jag. Trots att jag inte är helgfirare riktigt än ser jag fram emot att bara däcka i soffan när jag kommer hem. Den här dagen har jag gått som i dvala. Effektiv dvala förvisso, men ändock dvala. Fram till klockan halvtvå i natt satt jag och knappade på min lilla plastdator och tjugo i sju i morse var jag på det igen. Status? Siffrorna är kvalitetssäkrade och klara. Endast rapporteringen kvarstår. Nåväl, det får bli helgens huvudvärk. Nu vill jag bara rensa tankarna med en dålig romcom och halstabletter. Det har jag väl ändå förtjänat?
Från den ena europeiska staden till den andra. För er som länge velat åka till Paris kommer suget inte bli desto mindre av att ha sett Woodys nya rulle Midnatt i Paris. Trots ljummen kritik tyckte jag att den var fantastisk och balanserade på ett underbart sätt mellan fantasi och verklighet. Och Paris - vilken stad. Till och med Erik, som - trots ihärdigt förnekande - inte alls gillade Paris sist vi var där, vill åka dit igen. Kanske är det läge att boka en liten vinterweekend!?
Trots att Owen Wilson oftast spelar lite korkade män kan man inte låta bli att falla för honom i den här filmen. Owen och Paris, såklart.
Jag har aldrig varit något större fan av Reese Whiterspoon, men den här gången tog hon nästan priset i att vara dålig. Inte konstigt att jag somnade fyra gånger innan jag lyckades se klart denna kalkon. Nu känner jag mig nästan förgripen efter att ha genomlidit dessa höjder av dålighet. How do you know - håll er borta från den!
Reese, inte så konstigt, men jag hade faktiskt väntat mig mer från dig, Jack!
Arbetsveckan avslutades på perfekt sätt med take away framför TV:n. Härliga fredagskväll. På spåret (med en ovanligt kvicktänkt Adam Alsing och min gamla barndomsidol Ebba Blitz i det vinnande laget), Skavlan och kändisspäckade New York, I love you betades av innan jag kastade in handduken och somnade till fantastiska 30 Rock. Nu har jag stillat mitt TV-tittande för ett tag framöver. Spinning och Den stulna romanen står på agendan denna gråa lördag.
Oj, vad dålig jag har varit på att uppdatera den här veckan. Det har varit fullt ös med jobb, studentaktiviteter, bilresor och Lady Gaga, naturligtvis. Torsdagens bokföringskurs var visserligen intensiv, men gick mycket bättre än jag vågat drömma om. Lady Gaga däremot, gjorde inte det. Dåligt inlyssnad som jag var kände jag knappt igen några av hennes monsterlåtar och väntade mest på att Bad Romance skulle komma. Igår körde vi till Karlshamn tur och retur och avslutade dagen med pizza och Due date. Inte heller den filmen levde upp till sina förväntningar, snarare hade det enda som var riktigt roligt samlats i trailern. Idag försöker jag ta igen mig med sådant som blivit lidande tidigare i veckan. Träning, tvätt, disk och städ. Det är söndag med andra ord.
Är det bara jag eller har TV3 och Alex Schulman tappat det helt? Först kom femman och lillebror Schulman med vidriga Kungarna av Tylösand och nu trean med detta. Finns det ingen klass på TV-tittandet längre? Är public service det enda alternativet som återstår? Verkligen? Tacka vet jag TV4. Nyhetsmorgon och Berg flyttar in. Mer sånt.
