Lady Gaga!

Gissa vem som ska se Lady Gaga på Malmö Arena nästa fredag? Förmodligen en helt salig blandning av olikartade människor, men även undertecknad. Weeii! Jag kan inte påstå att jag är överdrivet inlyssnad på denna amerikanska förmåga, men allting har sin tid. Från VIP-logen ska jag blicka ut, sjunga med och utföra inövade moves. En vecka kvar. Nedräkningen har börjat.




Hejhej Lady Gaga, snart ses vi!


Några tankar om schlagerdängorna

Tittade på Melodifestivalen i lördags. Har inte sett finalen på flera år, än mindre delfinalerna i år. Jag blev helt klart positivt överraskad. Vilken show! Jag, som aldrig någonsin röstat i en sådan tävling, ringde snabbt in 4 röster på mindre än två minuter. På helt fel låtar, visade det sig.

Mina starkaste minnen av Melodifestivalen rotar sig djupt ned i barndomens minnen. Schlagerdängorna från förr är lite som Madeleinekakor för mig. Men minnet är inte att jag satt uppe till långt efter läggdags och hejade, utan att det alltid - utan undantag - var FEL LÅT som vann. Imorgon är en annan dag. Eloise. Stjärnorna. Fel låt. Så ock i år.

Vinnarlåten var inte ens i närheten av mina preferenser. Som egenutnämnd expert när det kommer till musik röstade jag på Jöback (herre, vilken scenkänsla), Eric Saade (kommentar överflödig) och Salem Al Fakir. Att Jöback inte hamnade på en bättre placering än vad han gjorde gör mig konfunderad. För om jag bara haft en röst att ge bort skulle den tveklöst gå till den mannen. Den rösten. Den scenen. Vilket slöseri.



Långtbort

Efter att ha vandrat genom något som endast kan liknas vid finska vinterkriget nådde jag målet. Ett kallt och tomt kontor, med högar av papper till endast mig. En överhoppad lunch, en ond hals (igen? Seriöst?) och en otrolig tröttma har jag hängt och flängt land och rike runt. Idag bjuder jag på två låtar jag kommer att ta med mig som minne från den här gudsförgätna hålan.





Töntarna

Idag har jag snöat in mig på Kents nya album. Lite emo, lite melankoli, lite nostalgi. Perfekt!


Ed & Lykke

Det värsta med måndagsmorgnarna är ju inte själva jobbandet, utan snarare själva ta-sig-till-jobbet-andet. Lite som att gymma, men andra ord. Men väl här råder fridens liljor, och jag bokför, rapporterar och svarar på märkliga samtal i ett makligt tempo. För att hålla skenet uppe varvar jag spring till kaffemaskinen med Ed Harcourt och Lykke Li.

Här följer två härliga smakprov;




Nyare inlägg
RSS 2.0