Mismatch

Nationaldagen var solig och fin. Då Victor spenderade dagen på kalas på Leos lekland var vi andra ute och njöt av glass i solen. I Sverige. Hedrade landet på vårt eget lilla vis. 

Alice och Otto lekte Ottos absoluta favoritlek "kasta stenar i vattnet". Även om det ser ut som att de i all trankilitet blickar ut över vattnet är det naturligtvis bara en synvilla. Energin var - som vanligt - på topp. 

Eftersom lillasyster bara sov och sov passade vi på att ta en selfie. Utfallet blev väl sådär. 

Senare i veckan blev Otto - såklart - sjuk igen. Förkylning nummer 58 sedan pandemins start. Alice däremot tog studenten från förskolan. Klädd i vitt som sig så bör på studenten. Alla kompisarna fick inte memot. 

Innan studentfesten. När den vita klänningen fortfarande var vit. Alice har redan lärt sig devisen "ju fler fläckar desto roligare har man haft det". 

Den lille sjuklingen har blivit bortskämd med många glassar i värmen. Sjukdomen är egentligen inte värre än att han snorar och hostar lite, men tillräckligt för att hålla sig hemma från förskolan. I just det här fallet tänkte jag dela den inte alltför billiga glassen med honom och tog två skedar, men han tänkte annorlunda. 

Dagen efter Alices "student" var det dags för nästa högtid. Skolavslutningen! Inte alls som min barndoms skolavslutningar på vallarna i Nyköping, som verkligen var FESTLIGA, men om det beror på pandemin eller ej låter jag vara osagt. 

Att fånga killarna på en bra och seriös bild på var näst intill omöjligt, men skam den som ger sig. Inga föräldrar fick som synes delta på avslutningen..

Efter avslutningen firade vi med pizza på altanen. Mastio var överfullt med lång väntelista, så vi köpte hem maten istället. Om berget inte kan komma till Muhammed et cetera. Eriks hår och bebisen var lika iögonfallande. 

Och apropå bebisen. Hon växer och frodas. Utan ett namn i sikte. 

Söt som socker ändå. Vår lilla rödtott.