Mismatch

Jag hade höga förväntningar på årets säsong av Så mycket bättre. Jill Johnsson, Lisa Ekdahl, Weeping Willows. Jag älskade Jills veranda och de två sistnämnda lyssnade jag otroligt mycket på för ett par - eller ett tiotal - år sedan. Så döm om min förvåning när artisterna själva inte plockar, vad jag anser vara, russinen ur kakan, utan gör platta covers av låtar man (jag) knappt minns. Try it once again med Weeping Willows klarade mig ur många depressiva bakisdagar under min studietid och Give me that slow knowing smile är ett otroligt underskattat Lisa Ekdahl-album. Men bäst är nog ändå Ljug för mig älskling. Så fin. Visa, jazz och vemod i ett.