Mismatch

I somras damp ett kuvert med två avklippta diamantringar ned i brevlådan. De har tilhört min svärmor, men eftersom hon varken är gift eller smalfingrad längre, passade hon dem vidare till nästa generation. Moi! 

 

Jag hade stora svårigheter att veta vad jag skulle ta mig till med ringarna, men lämnade dem slutligen till en guldsmed i Ystad. Veckorna gick och ringen glömdes bort. Men plötsligt en dag ringde guldsmeden och förkunnade att ringen var färdig. Ett nätt litet belopp senare hämtade jag ut skönheten. Nu pryder den mitt högra ringfinger var gång jag inte ska ägna mig åt grovarbete, matlagning eller träning. Ganska så ofta, med andra ord.