Förlossningen

Vid den här tiden för exakt en vecka sedan blev jag inskriven på förlossningen. 17.25 gick nämligen vattnet efter ett dygns pinvärkar och ett halvt dygns riktiga värkar. Detta var nästan det mest spännande av allt; när jag tog min sedan länge omsorgsfullt packade väska med till bilen, fick ett eget rum på förlossningen och tänkte Nu händer det!

Personalen på förlossningen var helt fantastisk. Jag är supernöjd med varenda en som hjälpte Lilleman till världen. Så otroligt duktiga och professionella. Så fort barnmorskan kom in i rummet erbjöd hon mig lavemang och en morfinspruta. Jag tackade snabbt ja till båda. Förmodligen ett av de bättre besluten i mitt liv. Strax därefter blev jag erbjuden lustgas och sedan började kalaset.

Värkarna, som varit så smärtsamma till en början var mycket lättare att hantera. I timmar! Jag andades förmodligen mer lustgas än vanlig luft och skulle aldrig ha överlevt utan den. Ett par timmar senare började det dra ihop sig för epidural och eftersom jag kände mig som en riktig ja-sägare avböjde jag inte heller detta.

Kvällens näst klokaste beslut! Epiduralen var fantastisk, men värkarna avtog något. Jag hade ingenting emot detta, men barnmorskan tyckte det behövdes lite värkförstärkande dropp. Timmarna gick och plötsligt var det dags att krysta.

Det här momentet hade jag missuppfattat helt. I förlossningsfilmen som visades på föräldrautbildningen födde alla stående på ett eller annat sätt. Jag trodde alltså att jag i mitt liggande tillstånd skulle utföra något innan det var dags att komma upp och stå (9 timmars aktivt andande i lustgasen kan ha bidragit till förvirringen). Så jag försökte skynda mig igenom det och klockan 03.59 föddes världens finaste pojke. 4590 g tung och 57 cm lång.

Om jag skulle göra om det? Utan tvekan! Men att vara gravid igen kan jag vänta lite med. Däremot måste jag säga att det inte alls gjorde så ont som jag trodde. Så jag antar att Erik hade rätt ändå. Jag har verkligen barnaföderskohöfter!

 

 

Första bilden på Lilleman. Blott ett par minuter gammal.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0