Amning
Att amma var som jag trodde ingen större hit. Inte bara för att det är tråkigt och börjar göra ont, utan också för att det plötsligt ser ut som om jag sprutat in massa silikon i brösten på ett inte speciellt smakfullt sätt.
Vad som däremot förvånar mig lite är barnmorskorna på BB:s syn på amning. Att det skulle vara en sådan häxjakt. Utan att bli tillfrågad skulle jag börja amma. Punkt. Och alla barnmorskors uppdrag var att se till att jag kom igång så fort som möjligt. När viktkurvan dalat blev jag inbokad på återbesök. Ett besök som resulterade i en lektion i amning. Jag kände mig som ett skolbarn, där barnmorskan var den elaka lärarinnan. Hon pekade och slet och drog och förklarade vad jag gjorde fel och hur jag bör bete mig. Förmodligen i all välmening, men ibland kändes det som om det gick över styr. När "mer amning" är svaret på alla frågorna. Vad händer om min mjölk inte räcker? Vad gör jag om jag får mjölkstockning? Vad gör jag om han inte vill? Just det. Amma mer!
Hur som helst får jag väl ge det lite mer tid än de fyra dagar jag hittills har kämpat. Men jag känner redan nu att jag aldrig kommer att bli någon superammerska. Och det är nog lika bra det.
Däckad efter lyckad amningsstund.
