Mismatch

I tisdags lämnade Lilleman sin comfort zone i hemmets lugna vrå och gav sig ut på äventyr till nordligare breddgrader. Hela vägen till Ängelholm styrde vi kosan och jag skulle nog ljuga om jag sa att han älskade det. Redan på tåget kom skriken och resten av den drygt dygnslånga vistelsen präglades av en relativt gnällig bebis. Jag var rädd att det handlade om ett återfall av det beteende han uppvisade innan jag gav upp mjölken, men väl hemma har han hållit sig lugn, glad och tyst igen. Kanske är det helt enkelt så att han trivs bäst i sitt hem? Bättre det än tvärtom, antar jag..

Hemma i sin favoritstol efter två dagar hos mormor.