Mismatch

Trots att jag precis har fött ett barn och ALLA säger att två barn är en helt annan sport än ett, kan jag inte sluta att vara helt besatt av familjeplanering. Hur? På alla sätt som finns. Ibland känner jag att jag vill njuta av min lille rackare så länge det bara går innan det är dags för en till, medan en annan del av mig vill skaffa ett barn till NU. Eller snart, i alla fall. Lika bra när man ändå är igång, så kan jag leva livet vid 40. Eller få en sladdis vid 37?

 

Detta är ju såklart enbart rena spekulationer från min sida, utan någon som helst förankring i verkligheten eller barnets tilltänkta pappa. Och trots att jag vissa dagar verkligen längtar efter att gå till jobbet och vila upp mig trivs jag med det här lediga livet. Lunket utan några större måsten än att gå till BVC och njuta av min lille son. Vi får se hur länge det dröjer innan tristessen sätter in..

 

Men finns det egentligen en optimal åldersskillnad mellan barn? 3 år har man ju hört, eftersom det äldre barnet då klarar sig bättre själv. I en syskonskara, där det skiljer 19 månader mellan mig och storasyster, skulle jag dock även vilja flagga för den konstellationen. Så nära att man kan ha samma vänner, kläder och intressen. Ett rikt utbyte och vi har alltid kunnat leka med varandra. Jag tror att det bästa att göra i det här läget är dock att se tiden an. Åtminstone vänta ett år eller två innan jag för tankarna till familjeplaneringen igen. För just nu är lille Victor allt jag behöver!