Mismatch

Jag börjar nästan varje morgon med att fälla ett par tårar. Inte på grund av någon förlängd baby blues utan tack vare Malou von Sivers och Efter tio, som alltid lyckas sammanfalla med förmiddagsamningen. Det ena programmet är sorgligare än det andra, det ena livsödet värre än det andra. Alltid samma sak och aldrig några solskenshistorier. Självklart är det bra att ljus faller på dessa tragiska öden, men någon gång vill man höra något trevligt. Något lättsamt och avfyra ett leende istället för tårar. Jag behöver nämligen inte ännu ett organ som rinner.