Mismatch

Som jag tjatat om så länge börjar alltså min mammaledighet lida mot sitt slut. En dryg månad till, sedan är det dags för tidiga morgnar, bokslut och datorknappande igen. Det är med blandade känslor jag går tillbaka till jobbet. På plussidan står ju lön (ja, det var nog det), men det känns fruktansvärt tråkigt att inte längre få spendera hela dagar med min lilla sparv. En sparv, som börjar bli väldigt busig och behöver nästan ständig tillsyn. Därav dåligt bloggande.

 

En sak som jag trodde att jag skulle kännas mycket tråkigt är att inte längre få delta i torsdagarnas mammaträffar. Sitta med en bebis, en kopp kaffe och snacka skit. Men ju längre tiden lidit desto mindre börjar jag känna att jag kommer att sakna det. Hur trevliga mina mammavänner än är så är vi fruktansvärt olika. Eller; JAG är olik dem. Jag hänger inte på Möllan, jag köper inte enbart ekologiska varor och jag gillar att klä min son i blått. Och det är klart att våra åsikter kan gå isär, men jag behöver inte få det som andra anser vara rätt nedtryckt i halsen för att jag ska känna mig som en dålig mamma. Fleeceoverall till exempel. Ett big nono, enligt vissa. Och detsamma gäller färdig barngröt, i princip alla leksaker som existerar på marknaden och plaststekspadar till köket. För att nämna ett par exempel. Nä, då kanske det till och med kan bli lite skönt att lämna över stafettpinnen till Erik och i lugn och ro ta en kopp kaffe utan bebis med obstinata kollegor. Aldrig kan man vinna.