Mismatch

Förutom maten har jag även hunnit med ett biobesök i helgen. I fredags lyckades vi knipa två platser till den nya James Bond-filmen; Skyfall. Som barn fullkomligt älskade jag James Bond. Roger Moore, Sean Connery, ja till och med Timothy Dalton. Och Daniel Craig är väl ändå den snyggaste av dem alla?

 

Trots detta har såväl filmen som karaktären förlorat lite av sin forna glans i mina ögon. Det handlar mer om så mycket hämnd, skjutande och sprängande som möjligt nu för tiden. Att lägra kvinnor, varav minst en håller ut till slutet, verkar inte längre vara en bedrift i Bonds ögon. Istället förekommer en eller två kvinnor hela filmen igenom, som ganska omedelbart efter sitt möte med Bond trillar av pinnen.

 

Men. Bond är ändå Bond. Och något magiskt lever kvar över detta. Så trots att jag inte är överförtjust i att titta på overkliga slagsmålsscender på skenande tågtak eller hus, broar och fordon som sprängs i luften i två och en halv timme en fredagskväll fanns det ändå en viss behållning med filmen. Och slutet bådar gott för framtiden. Nästa Bondfilm har nog potential att bli som på den gamla goda tiden.