Hetsätarvarning?
Eftersom övervägande delen av arbetsstyrkan på mitt jobb är män i 40-årsåldern (som vi alla vet alltid är lite sena på bollen) har de precis upptäckt den omdebatterade dieten LCHF. En skarp uteslutning av kolhydrater verkar snarare vara regel än undantag här nu för tiden. Jag får snyftandes säga hejdå till både tisdagsfrukosten och fredagsfikat och istället nöja mig med att se ovan nämnda män lassa upp majonäs och bratwurst på sina lunchtallrikar. Minsta rap om socker ger rött kort.
Då jag befinner mig i en minoritetsgrupp - kvinna i fertil ålder - som dessutom lider av både järnbrist och sötsug, vågade jag inget annat än att inta dagens nödchokladkaka på toaletten. Väl därinne smaskade jag i mig den som om jag aldrig sett choklad tidigare. Sedan slickade jag mig förnöjt om munnen och gick ut till de icke ont anande herrarna, mäkta nöjd med mitt tilltag. Det är först nu, ett par minuter senare, som det slår mig; det är ju hetsätarvarning på mig. Vad som kommer härnäst vågar jag inte ens tänka på. Men ingen kan anklaga mig för att stänga någon ute. Allra minst kolhydrater.
Då jag befinner mig i en minoritetsgrupp - kvinna i fertil ålder - som dessutom lider av både järnbrist och sötsug, vågade jag inget annat än att inta dagens nödchokladkaka på toaletten. Väl därinne smaskade jag i mig den som om jag aldrig sett choklad tidigare. Sedan slickade jag mig förnöjt om munnen och gick ut till de icke ont anande herrarna, mäkta nöjd med mitt tilltag. Det är först nu, ett par minuter senare, som det slår mig; det är ju hetsätarvarning på mig. Vad som kommer härnäst vågar jag inte ens tänka på. Men ingen kan anklaga mig för att stänga någon ute. Allra minst kolhydrater.
Vem vill vara utan detta - frivilligt?
Kommentarer
Trackback
