Mismatch

När ett nytt år nu står för dörren har jag både Auld Lang Syne och Happy New Year på repeat på stereon. Ingen av låtarna får mig dock på något vidare humör. De handlar ju om slutet på någonting, snarare än början på något nytt. Och det är så jag alltid har sett på nyårsaton. December och julen i all ära, men efter julhelgen infinner sig ofta en slags melankoli, som i bästa fall festas bort på nyårsafton. Och därefter? Därefter återstår bara melankolin, vinterkylan, mörkret och deppressionen. Tills vårsolen, vårmodet och löften om sommar börjar kika fram, vill säga.

 

Allt detta till trots går det inte att komma ifrån att Mairi Campbells och Dave Francis version av Auld Lang Syne är fantastisk. Helt briljant faktiskt.