Så passande!
Väl hemma försökte jag hitta tusen olika ursäkter till att slippa gå och träna. Plötsligt slog det mig; jag behöver ju ett nytt pass. På plats på passexpeditionen märkte jag hur många år (10 för att vara exakt) det gått sedan jag ordnade pass senast. Och hur high tech allting har blivit. Fotograferandet, underskriften, kontrollen. Någon har inte hängt med i passutvecklingen. Denna någon är undertecknad.
Bilden då? Tja, den blev bättre än den förra, men det säger ju föga. Att ta en bild som blivit sämre än den förra hade däremot varit en bedrift. Främsta anledningen till missnöjet med det nya fotot är mitt hår. Allt hår. Huvudhåret, ögonbrynen, mustaschen. Allt ser ut att leva sitt eget liv och svänger åt olika håll. Kanske vågar jag mig på ett litet smakprov på bloggen när resultatet kommer. Med förra passbilden som jämförelse är den kanske inte så tokig.
2002 års variant. Körtelfeber, misslyckad toning och minimala ögonbryn. Kan ju nästan bara bli bättre.
