Vårlättja
Ännu en dag i det danska industriområdet. Idag skiner solen och jag har svårt att hålla fokus. Jag har ju 1001 andra saker att göra och vill gärna hinna få lite sol på nosen också. Mitt danska uppdrag börjar dock närma sig sitt slut. 506 globala konton har blivit sönderanalyserade och beskrivna. Har det tagit tid? Ja. Har det varit roligt? Nej. Har jag lärt mig något av detta? Tveksamt.
Hur har jag blivit så lat då? För ett par år sedan ville jag inget hellre än att arbeta och grät mig själv till sömns de få dagar jag inte lyckats skrapa ihop några övertidstimmar. Semestern var med glädje bortprioriterad och i sociala sammanhang snackades det jobb. Enbart. Så vad hände? Well, jag antar att ju äldre man blir desto viktigare blir den privata sfären. Jobbet ska naturligtvis vara roligt och lärorikt, men fritiden är minst lika viktig. Och det är inte många som kan ha tid och ork för familj, träning, ett fungerande socialt liv och ovanpå allt detta arbeta 60-timmarsveckor. Minst. Men det är bara vad jag tror. Karriärist javisst, men någon måtta får det vara.
Hur har jag blivit så lat då? För ett par år sedan ville jag inget hellre än att arbeta och grät mig själv till sömns de få dagar jag inte lyckats skrapa ihop några övertidstimmar. Semestern var med glädje bortprioriterad och i sociala sammanhang snackades det jobb. Enbart. Så vad hände? Well, jag antar att ju äldre man blir desto viktigare blir den privata sfären. Jobbet ska naturligtvis vara roligt och lärorikt, men fritiden är minst lika viktig. Och det är inte många som kan ha tid och ork för familj, träning, ett fungerande socialt liv och ovanpå allt detta arbeta 60-timmarsveckor. Minst. Men det är bara vad jag tror. Karriärist javisst, men någon måtta får det vara.
Kommentarer
Trackback
