Mismatch

Det var inte bara jag som tyckte att Den stulna romanen var svårklämd. Hela bokklubben var rörande överens. Kritikerna var också överens. Men inte om att det var en flopp, utan tvärtom. Har mitt intellekt hamnat på efterkälken eller missade jag något väsentligt i den osammanhängande romanen? Eller är det en sådan bok som recensenterna ska ge bra kritik för att visa att de minsann har förstått den?

Till nästa möte blir det science fiction. Mitt Aspergers-jag, som har svårt att relatera till allting som är overkligt, är måttligt road. Men jag får väl ge det ett försök. Kanske till och med avlägga ett besök i science-fiction-bokhandeln? Därefter måste mitt förslag om att läsa något ur kanon accepteras.