Mismatch

Nu är hösten verkligen här. Med besked! På den supersnabba (läs snabb som i kort, inte kvick)morgonpromenaden i morse (ja, fortfarande stegtävling) var det becksvart ute. Nu har det svarta övergått i något slags grått dis och jag inväntar med spänning de första tecknena på höstdepp. Förutom en likblek nyans i ansiktet, som sakta sprider sig till både armar och ben, har jag inte märkt någon avsevärd skilland. Tvärtom tycker jag att det är lite mysigt att sitta inomhus, dricka te och tända ljus (okej, jag dricker inte te och tänder nästan aldrig ljus, men det låter ju bättre än verklighetens vatten och glödlampor). Jag känner mig även nöjd med beslutet att tacka nej till att än en gång bli ivägskickad likt en outsourcad indier. I eftermiddag väntas spännande besked, därefter en höst i hemmakvällarnas tecken.