Mismatch

För två år sedan tyckte jag att lyckan var fullkomlig. Det var sommar, jag hade rott hem drömjobbet och hela världen låg för mina fötter. Med facit i hand måste jag konstatera att någonstans på vägen gick något fruktansvärt snett. Eller är det bara en tidig 30-årskris?

"Drömjobbet" innebar många och långa resor över sundet, till landet där flexibilitet bara existerar på pappret, medan den pragmatiska hierarkin är obeveklig. Add up obekväma, obetalda arbetstimmar, internt tjafs, usel lön och inte alltid helt kvalificerade arbetsuppgifter. Därefter pendling, sunkiga hotellnätter och ännu fler danskar. Dreamy?

Eller är det det sistnämnda? Om en månad flyttar jag en pinne närmare 30-strecket. Är det verkligen så farligt? Kanske jag bara behöver lite semester nu.