SATC 2
För att neutralisera föregående inlägg går jag från det ultramaskulina till det ultrafeminina. Har precis varit och sett Sex and the City 2. Den andra ytterlighetens snackis. Besviken? Ja. Man kände sig liksom lite smutsig när man gick ut ur salongen. Besudlad. Samtidigt har de gjort ett bra jobb med att krama ut så mycket man bara kan krama ut ur den historien. Precis som Carrie anser att hon skriver bäst böcker när hon är singel måste jag mena att Sex and the City självt är som bäst TV när "tjejerna" är singlar. Och tjejer. Jag ska dock inte förkasta filmen helt. Jag fick vad jag var ute efter - ett par goda skratt, ett mecka av mode och den sortens feelgoodkänsla som Eriks zombiefilmer aldrig kommer kunna ge mig. Vågar vi hoppas på att det inte blir en tredje? Skulle bli farligt likt Pantertanter, nämligen.
Konceptet till Sex and the City 3?
