Mismatch

Nu är underbar semester över och jag sitter återigen på kontoret och räknar timmarna. Det är inte så farligt som det låter. Jag har faktiskt sett fram emot den här dagen sedan i mars och plötsligt inser jag vad det är som får mig att gå med på dumma infall såsom att åka till Stockholm i ett halvår. Tristessen av att vara unassigned. Men denna gång låter jag mig inte luras. Denna gång njuter jag av sovmorgnar, att gå hem på lunchen och kunna sluta tidigt. Snart följer en intensiv period av examen, kurser och utbildningar. Nu njuter jag bara.