Mismatch

Nu har jag gått igenom alla stadier av DABDA. Tror och hoppas jag (trots att vissa passerade stadier stundtals fortfarande gör sig påminda). DABDA ska ju egentligen tillämpas vid sorg, men vad är väl en obestämd vistelse i Fløng om inte sorg? Mitt sorgearbete tog sig uttryck på följande sätt; Denial: Jag ska inte till Fløng. Det är omöjligt. Ingen skulle göra så mot mig. Och OM jag ska dit ska jag bara vara där en kort kort tid. Aggression: Måste jag säga mer? Jag bearbetar fortfarande det här stadiet. Bargaining: Jag flyttar fakturorna. Jag FLYTTAR dem helt själv. In till Köpenhamn. Bara jag slipper åka till Fløng. Depression: Se aggression. Acceptance.

Så. Nu är det ute ur mitt system. Jag har bearbetat det. Jag har ACCEPTERAT det. Typ. Nyduschad och nergottad i soffan iklädd min favoritrödrutiga pyamas i storlek XL (nej, mina andra plagg är aningen mindre, men den här är så HÄRLIG) känns det i alla fall som om jag nått någon form av acceptans. Fredag imorgon, hur skönt ska inte det bli!? Och bäst av allt (jag vet, men jag sa typ ute ur mitt system) - jag ska inte till ni-vet-var. Nu; sova, mysa och fnula på framtiden.