Mismatch

Lördag equals sova ut. Men icke. Jag blev väckt av en telefonförsäljare. De brukar ha en tendens att ringa kvällstid, men jag gissar att linjen måste gå varm dygnet runt nu i finanskristider som dessa. Missförstå mig rätt. Jag har full respekt för nästan alla yrken, men vid telefonförsäljare går gränsen. För det första tilltalar dem en alltid med förnamn. Som om vi vore gamla whiskeykompisar från den gamla goda tiden. Som om de vore min vän. Men det är de inte. Dessa människor jobbar uteslutande för provision och skiter fullständigt i om jag heter Caroline, Anna eller Marika, om jag gillar lindy hop, kajakpaddling eller är mörkrädd. Ändock denna familjära ton.

För det andra är NIX ingenting dessa människor respekterar över huvud taget. De finner hela tiden olika sätt att kringgå regelverket kring NIX. "Men det här är inte telefonförsäljning i den bemärkelsen, det här är snarare...." Whatever. Väck mig inte. Varför, åh varför kom jag inte att tänka på Jerry Seinfeld i min sömndruckenhet. Nästa gång, jag lovar.