Mismatch

Så börjar veckans första och värsta dag lida mot sitt slut. Idag har varit en pärs. Låt mig berätta varför. Efter ett par dagars ledighet med sovmorgnar, fixande, trixande och kvalitetstid var det åter dags att ta tåget till grannlandet och jobba. Som grädde på lyxmoset spenderades hela gårdagen i horisontalläge i sängen utan minsta antydan till förbättring..

Anledning till gårdagens trauma: jag var ute i Köpenhamn i lördags. Det var ett väldigt drag bestående av fördrink, middag, bar och nattklubb. Med facit i hand hade nattklubbsbesöket mer än gärna kunnat utebli utan att undertecknad skulle ha känt sig det minsta besviken. Snarare tvärtom. Men vem är rationell tre jägermeistershots och x glas billigt rosévin senare? Natten (som vid det här laget gott och väl övergått till morgon) avslutades sedermera med en tågresa över sundet och det obligatoriska matstoppet på Max. Puh. Någon gång under kvällen brast såväl mitt ölsinne som mina klackar och min vänsterfot är nu både blå och svullen. Så ni förstår. Att jag har arbetat idag har inte känts helt kosher. När lär man sig?

Men istället för att gräma mig över detta försöker jag tänka på allt jag har att se fram emot under våren. Om dryga tre veckor åker jag och E till Milano för att möta våren, shoppa och sippra vin på uteserveringar. Jag lyssnar på Laura Pausini och drömmer mig bort. Den här spelar jag som en celebration för vår "konstiga kärlek";



Nu stundar CSI New York och fläskpannkaka. Och mer ångest över att min ledighet är över. Herrejösses, man blir ju aldrig nöjd...