Mismatch

Jag börjar typ gilla att jobba sent. Det känns så härligt flexibelt, fast det inte är det, på något sätt. Nu sitter jag till exempel här  och stirrar på en grön- och lilablinkande skärm med koncentrationen på topp. Hungern är stillad, chokladsuget likaså och jag har bubbelvatten och kaffe att tillgå i mängder. Ingen kan störa mig och jag kan komma hur långt jag vill. När jag tröttnar reser jag mig upp och går. Varför vara ledig?