Svinis
Återigen en morgon med dragen nyhetsmorgonlärdom. Det råder tydligen någon slags svinishysteri i hela landet. Och då menar jag inte att backslickkillar gjort comeback, nej jag talar naturligtvis om svininfluensan, i folkmun svinis. Detta fruktade sjukdomstillstånd som försätter såväl unga som gamla, småbarnsföräldrar som sjukvårdspersonal, globetrotters och medier i upplösningstillstånd. Frågorna är många, men snarlika. Hur många kommer att insjukna? Var är vaccinet? Kommer jag att dö?
Inför detta nationella dilemma ställer jag, som är en gammal indoktrinerad hypokondriker av rang, mig totalt likgiltig. Jag kan inte riktigt förklara varför. Folk dör på löpande band, en epidemi är på väg. Inser jag att mitt skepp redan har seglat eller är hotet alltför subtili? Borde jag inte vara skräckslagen? Borde jag inte göra allt i min makt för att få vaccinförtur? Borde jag inte isolera mig pro sensa communi? Jo, det borde jag. Men det gör jag inte. Jag sitter bara på ändan och bokför och letar efter bortkastade taxikvitton. Lugn som en filbunke. I väntan på domedagen?
