Mismatch

Eller åtminstone ruta ett och en halv. Jag talar ju om mitt jobb, som vanligt. Slöfocketiden var för ett kort ögonblick förbi, eller borde vara åtminstone. Jag sitter ju faktist och bloggar för tillfället. Känner mig på något märkligt sätt väldigt lugn. Det kan ha att göra med att jag har lyssnat på Thåström hela morgonen. Vilken man. Vilken röst. Jag vet, Thåström kommer många gånger undan genom att småsnacka istället för att sjunga, men herregud! Den där rösten kan gå genom både märg och ben. Verkar det skumt om jag tar upp min ipod på jobbet?

Några meter bort är det snack om barnbidrag. Jag kan inte låta bli att rysa lite. Är det konstigt att jag som fertil kvinna i mina bästa år inte känner någon längtan? Över huvud taget! Kanske har jag bara kollat på Familjen Annorlunda liiite för många gånger. Vilket leder den naturliga frågeställningen; Varför steriliserar man sig inte efter barn nr. 7? Varför inte efter barn nr. 5? Varför?

Ja, det var nog allt för den här gången.