Mismatch

.. vandrar jag genom livet. Nej, det här handlar inte om någon utopisk lycka, utan enbart om exakt hur irriterande det är att ha ett reflekterande hudlager, som per automatik stöter bort allt vad försök till solbränna heter. Jag är inte kritvit. Jag är kritvit med ett svagt inslag av ljusgrönt. Låt mig, hur tråkigt det än må vara att läsa, redogöra för hur detta yttrar sig.

I Italien lyste solen. Starkt. Jag var ute och gick dagarna i ända, hela tiden med ansiktet vänt mot solen. Erik låg och hostade slem på hotellrummet. Uppenbarade sig i solen i två timmar EFTER klockan tre en dag och såg ut som en uppsvälld plommontomat i ansiktet därefter. Min status: Kritvit med ljusgrönt skimmer.

På grund av ovannämnda anledning (solen lyste starkt i Italien för dig med kort minne) blev strumpbyxorna ett minne blott. Bara ben, yippie. Om det nu inte vore för den lilla detaljen att jag ser ut att vara utan blodcirkulation i benen. Catch 22. Hur ska jag kunna få färg på benen om jag inte kan visa mig barbent?

Slutligen vill jag bara påpeka att solen tog visst. Lite grann. På min bringa. Där min väska hängde snett över axeln. Ja, i det vitgröna skimret är jag röd på bringan med ett härligt vitt väskbandsavtryck. Tack, solen!