Håret mitt
Jag har de senaste veckorna gått ifrån vanligt schampo till en lödder- och sulfatfri variant. Var fjärde dag lyckas jag sträcka mig till att tvätta det, då schampot bara bör användas en till två gånger i veckan. Resultatet? Efter
en period med hår som kändes torrt som fnöske börjar det ta sig. Mitt hår blir till exempel inte fett längre! Bara det bådar för fortsatt användning.
Nytvättat hår utan den hemska fluffiga nytvättskänslan som vanligt schampo kan uppbringa. Jag har trots allt detta seriösa planer på att kapa av allt vid nästa frisörbesök.
Nya tider
Jag var övertygad om att hela familjen skulle vakna med tuppen i morse, eftersom vi ställde om klockan i lördags natt, men tji fick jag. Alice yrade upp strax efter min klocka ringde och Victor tog sig en sovmorgon till närmare halvåtta. Ny tid. På vardagar vet han verkligen hur man unnar sig sömn, men på helgerna vill han ofta vara uppe och hoppa redan vid halvsjusnåret. Jag antar att det jämnar ut sig när han närmar sig tonåren.
I övrigt har det varit en lugn, men blåsig, helg. I lördags åkte vi raka vägen till Ystad efter tennisträningen för att fika, snacka skit och träffa kusinen. Allt i äkta halloween-anda. Victor lämnar inte gärna huset utan cape, skelettröja eller mask. Helst inget av det, vilket bådar gott inför förskolans halloweenfirande imorgon. Igår blåste det så mycket att vi unnade oss en mysig innedag.
Och idag är det måndag igen! Tillika bokslustvecka. Aldrig har väl veckorna gått så snabbt som sedan jag bytte jobb, vilket både är bra och dåligt. Vad jag inte har hängt med på är att hösten har kommit för att stanna och högt läge att dra fram både vantar, mössor och vinterkläder till hela lilla famljen. Eventullt ett busskort också, då dagens cykeltur var något av det mest obehagliga jag utsatt mig för länge. En liten försmak på vad som komma skall, antar jag.
Hur glad är man inte när man får gå klädd såhär?
Locket lyfts
Ingen har väl missat #metoo-kampanjen som har briserat i sociala medier de senaste veckorna. Man kan tycka vad man vill om hashtag-kampanjer, men just i det här fallet tycker jag att det är bra att det kommer upp till ytan. Toppen av isberget, i alla
fall. En tredjedel av alla kvinnor har någon gång utsatts för sexualrelaterade brott och - vad det känns som - alla kvinnor av någon typ av övergrepp. Olämpligt tafsande, olämpliga kommentarer och olämpligt beteende. Av män.
Att
förringa det hela är ren idioti, att
låtsas missförstå nästan lika illa. Den sistnämnda får väl ha
vilka preferenser hon vill, men det är ju inte riktigt det kampanjen går ut på. Syftet är att lyfta på locket, riva fördämningarna och uppmärksamma vilket enormt problem detta är. Män, som har betett sig som svin, tagit för sig av kvinnors kroppar
utan tillåtelse - eller skam i kroppen - kan förhoppningsvis inte fortsätta med det i samma utsträckning längre. Istället för att skylla på kvinnor kan väl män, som vet med sig att de inte klarar av att inte våldta en kvinna på grund av hennes klädsel,
hålla sig hemma?
Jag hoppas att detta problem är mindre utbrett när det är dags för min dotter att växa upp. Och att hon klarar av att stå emot och säga nej. Gärna utrustad med tårgas och rakblad. Men framför allt vill jag uppfostra min son rätt.
Än så länge små och oskyldiga. Samt vid ett sällsynt tillfälle av vänskap.
Krasslig
Helgen som har gått har i vanlig ordning gått alldeles för snabbt, men även bjudit på några mindre trevliga moment, såsom sjukdomstillstånd. Både jag och Erik har känt oss helt av banan; febervarma och allmänt krassliga. Eriks symtom försvann lika fort som någon nämnde ordet "innebandy", medan mina fortfarande sitter i. Det känns som om jag har en svagt molande huvudvärk mitt i en grötsmet i huvudet, som gör det så svårt att tänka. Svårare än vanligt, faktiskt.
Med detta i bagaget kändes det extra lägligt att piffa till sig lite extra på en måndag, så igår drog jag fram min nya 80-talskavaj från Lindex. Bry er inte om de mörka ringarna under ögonen eller den bistra uppsynen.
Nytt jobb, ny hiss. Inte desto mindre lämpad för hiss-selfies.
Andrafrukost
Tidiga morgnar på kontoret kräver en snabb rutin hemma och gärna en andrafrukost på kontoret. Idag blev det gårdagens nybakta bröd, ett skivat ägg, kaffe och lite vatten. Simple as that. Nu är jag redo för dagens tolv möten.
Dubbla skärmar, massa post-its - och en god frukost. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?
Godnatt
Nu kryper jag till kojs efter att ha följt en sömnig och stökig partiledardebatt med ett halvt öga. Jag borde plocka upp e bok, men mitt senaste tillskott Argonauterna är alldeles för konstig och rörig för att det ska kännas intressant just nu. Så det blir lite slösurfade och förhoppningsvis en god natts sömn istället.
Sa jag att hela familjen vaknade 7.37 i fredags morse? Varför kan sådant aldrig hända på en lördag? För att undvika liknande katastrofer har jag nu satt dubbla alarm inför morgondagen. Så; godnatt!
Nej, jag vill inte visa upp ”manikyren” jag slängde på mellan matlagning och bad, det var bara ett otroligt skönt sätt att vila huvudet i handen på. Tills den domnade bort. Handen, alltså.
När katten är borta
Erik har varit i Stockholm i veckan och jag har fått rodda hämtning, lämning, bokslut och matlagning själv. Det sistnämnda passade jag på att skarva lite med när den ende som egentligen tycker det är viktigt att äta välllagad mat varje kväll inte var hemma.
Istället blev det risgrynsgröt på rulle och - en personlig favorit - färsk ravioli med tryffelolja och parmesan. Den ena rätten godare än den andra.
Ravioli med Karl Johanssvamp. Mums mums.
Ny månad, nya tag
Jag kan inte minnas senast en månad sprang iväg så snabbt som september har gjort i år. Jag kan heller inte minnas senast jag haft en så stressig jobbmånad. De har nog funnits, men inte de senaste åren. Inte en dag har jag kunnat andas ut, men väl fått in 28 budgetar och klarat av mitt första bokslut. Snart, i alla fall. Sedan börjar allt om igen. Utmaningen och stimuleringen, som jag så intensivt suktade efter, har jag fått med råge.
Under all den här tiden har hösten äntligen (?) kommit. Jag älskar hösten! Jag älskar början av det mysiga och ruggiga, när man kan krypa upp i soffan efter en bättre gryta och höra vinden vina utanför. I oktober är det mysigt, i mars är det fruktansvärt. Men än så länge njuter jag, trots att jag kankse inte är fullt lika förtjust i att cykla hem i motvind och piskande regn. Och speaking of höst, kanske är det dags för mig att drämma till med säsongens första boeuf bourguignon imorgon. När bokslutet väl har lagt sig och tiden äntligen räcker till igen. Det är i alla fall vad jag intalar mig.
Vad säger höst mer än en mustig gryta? Det vore väl kantareller i så fall, vilket för övrigt skulle bli en perfekt förrätt. Jag har stora matplaner för morgondagen, hör jag.
