Mismatch

Den stressigaste tiden på året är här! Överlämning och femton andra samtidigt pågående processer på jobbet, aktivitetsavslutningar, förskolestudent och skolavslutningar. Har jag glömt något?

 

Efter förskolekörens framträdande på Malmö live i tisdags var det dags för förskolestudent i onsdags. Det tredje - tillika sista - barnet som går ut från Älggårdens förskola. Vår älskade förskola som stänger till hösten. Hedda får därmed byta efter sommaren, vilket såklart känns ledsamt, men nog i det långa loppet blir bra ändå. Det måste det ju bli.

 

 

Hur som helst. Otto med bästisarna Noah och Isabel åkte runt i "kortege" dagen till ära. De tre har följt varandra sedan inskolningen 2019 och kommer nu även att börja i samma klass till hösten. Hur gulligt är inte det?!?

 

 

Bästis nummer 3 - Eldar - ska också börja i samma klass!

 

 

Otto var finklädd och vattenkammad och Hedda ville inte vara sämre. Tyvärr öste regnet ned stora delar av dagen, men vem bryr väl sig om det en festlig dag som denna?

 

 

Regnjacka och gummistövlar på! 

 

 

Dagen därpå var det riktig skolavslutning för de stora barnen och betydligt bättre väder. Alice bytte kläder fem gånger innan valet föll på den klänning vi köpt för ändamålet från början och Victor körde på sin nya grisch-stil. Inga tvång om icke-fotbollskläder som tidigare år.

 

 

Grisch! I skjorta och chinos och nyklippt frippa.

 

Alice var också nyklippt och vitklädd från topp till tå. Kakorna i burken stod jag och bakade natten innan för att ha med på hennes avslutningsfika. 

 

 

I Victors klassrum efter dubbla skolavslutningar var till ända. I år fick vi vara med på både lågstadiets och mellanstadiets skolavslutningar. Nästa år samma sak och då slänger vi även in ytterligare en skola i matchen. Men till dess är det ett år kvar och jag kommer hinna glömma hur jobbigt allt sådant här är.

Sist ut för i år - exklusive undertecknad - är Victor. 11 hela år - vart tar tiden vägen?

Efter att ha sett sina syskon och sin pappa fylla år var Hedda minst sagt fylld av förväntan att få göra samma sak själv. En positiv sak med Heddas födelsedag var att hon fyllde år på en söndag, så vi slapp stressen att gå upp, sjunga, fixa frukost och få iväg alla. Nu skulle vi bara upp, sjunga, fixa frukost och ge oss av på diverse aktiviteter. Same, same, men lite mer tid. 

 

 

Äntligen! En glad liten tjej fick presenter på sängen. Alla barnen i sängen börjar bli tradition på födelsedagar.

 

 

Allt var kul! Alla presenter var roliga! Framför allt att öppna dem, ett underskattat nöje.

 

 

 

Glad och nöjd tjej efter en fullspäckad dag, som avslutades med tårta. Min lilla trotsiga 3-åring!

Nu känns det att födelsedagssäsongen är igång och två dryga veckor efter Ottos 6-årsdag var det dags för Alice att fylla 9 år. Tiden fick mig att inse att de senaste nio åren har gått oerhört fort och om lika lång tid igen kommer jag att fylla 50.. Vi fokuserar inte mer på det här! Alternativet är ju trots allt inte bättre.

 

 

Alice - alltid sovandes med sovmasken på. Lillasyster - alltid ett stående inslag i sängarna på födelsedagar. 

 

 

 

Att köpa present till en nioårig tjej är lätt och svårt. Lätt för att hon i princip bara önskar sig kläder. Svårt, för att det ska vara RÄTT kläder. Och kankse inte bara kläder.. Well.. Hon fick också lite krimskrams. Och tårta, som synes.

 

Påsken är min absoluta favorithögtid. Flera dagars ledighet, ofta lite härligt väder och - till skillnad från julen - inga direkta måsten. Eftersom påsken inföll tidigt i år lämnade kanske vädret lite mer att önska, men vi lyckades i alla fall ha uppehåll och komma ut på ett par utflykter. Mysigt mittemellan kvartalsbokslut och födelsedagar.

 

 

Påskfirandet inleddes med långfredag hos Adamssons. Påsktårta till alla barnen, var det enda jag lyckades fånga på bild.

 

 

På påskafton styrde vi påsklunch hemma hos oss. Vi skippade sillen till förmån för lax och annat som faktiskt är gott. Sedan blev det äggjakt med skattkarta!

 

 

Lycka när alla barnen har hittat sina ägg!

 

 

På påskdagen styrde vi kosan - tillika bilen - österut och landade på Olof Viktors i Glemmingebro. Där fikades det och...

 

 

.. jag lyckades mer än en gång fånga alla fyra barnen på en och samma bild. Det måste vara någon typ av rekord!

 

 

Och vad är väl en långledighet utan minst en fotbollscup? Ingenting såklart! 

 

 

Vi fick också lov att ägna oss åt det som påsken verkligen handlar om - Jesus död och lidande när Alice i vanlig ordning uppträdde med kören i kyrkan. Kyrkan och Limhamns IP - två ställen jag spenderar större delen av min vakna tid på. 

Efter månader av nedräkning var det äääntligen dags för Ottos födelsedag i måndags. Vi har pratat om detta varje dag från att det var cirka 45 dagar kvar. Så ni förstår ju peppen. Att äntligen fylla år! Och 6 år dessutom. Åldern när han ska ta klivet från förskola till skola. Stort!

 

 

Han väcktes med skönsång och presenter på sängen.

 

 

Alla syskonen ville vara med och titta. Först ut med födelsedag för i år och konceptet är fortfarande spännande.. 

 

 

Sedan skulle det hastas iväg till förskolan. Otto var finklädd och glad iklädd sina nya älskade blinka-skor, som var morgonens höjdpunkt.

 

 

Hedda var också fin, men inte lika glad. Det är ju aldrig roligr när fokus är på någon annan. 

 

 

Tårta, presenter och världens gulligaste 6-åring!

 

 

Och så en throw-back till för sex år sedan när han var alldeles ny på patienthotellet i Lund. De överdriver inte när de säger att time flies!

Igår betade jag av ett som vanligt efterlängtat och välbehövt frisörbesök. Få saker som jag uppskattar så mycket som ett nyfönat, nystylat och nyklippt hår. Kanske borde jag täta till besöken? Jag ser ju alltid ut som 100 svåra år när jag kommer dit. Nåväl, tål att tänkas på.

Jag slängde i en toning i mitt gulnande hår för några veckor sedan. Blev själv rätt nöjd över resultatet, men enligt min frisör var håret grönt. Läxa lärd; inga fler egna toningar i håret.

 

Efter tre (!!) timmar i stolen var det bara att slänga på mössan och hasta vidare. Ingen rast, ingen ro. Till slut lyckades jag ändå knäppa en eller ett par bilder av varierande kvalitutta på resultatet. Det känns bra! Lite kortare, lite "karamelligare" och lite uppklippt. Precis som jag ville ha det! Nu är jag - och håret - redor för våren.

 

Efter ett par års dvala insåg jag att plötsligt är ALLA på skidresa. Hela tiden! Har det alltid varit så? Eller har våra barn varit för små för att jag ska ha insett det? Hur som haver - att göra som alla andra är sällan en god idé, men att ta en kortare avstickare till det sydligaste av fjällen kan vara det. Jobbigt, men kul!

 

Vi fick tag i en mysig liten stuga inte alltför nära backarna till hyfsat pris. En halv vecka fick räcka, eftersom det var vad jobbet tillät. Om det var mysigt? Ja! Om det var jobbigt? Ohja! Men mest mysigt. Och kul att se barnen på skidor röra på sig hela dagarna och sedan somna helt utmattade på kvällarna. Det gällde visserligen inte bara barnen. Även om Hedda var i minsta laget fortfarande fick vi ändå ut lite mer av resan den här gången än vad vi fick för två år sedan. Fast vädret var finare då. Man kan aldrig få allt. 

 

 

Finns det något mysigare än stugmys? Skrota runt i underställ, äta en god middag, tända en brasa och kanske avrunda med en bastu. 

 

Hedda var som vanligt needy och inte överdrivet förtjust i snön. Men hon gjorde bästa av situationen. Spexa kan man ju aldrig få nog av. Snö eller ej. Något hon däremot var desto mer förtjust i var... 

 

 

... after-ski. Kids edition. En Filurius, tack!

 

 

Någon annan som kämpade på bra var Otto. Skidskolan var inte favoriten, men han tog sig igenom den. Åkte lift och plogade. Plogade och åkte lift.

 

Försöker frammana vårkänslor med hjälp av tulpaner. Färskt vatten till blommorna gånger två. 

Nytt jobb - ny hiss. Januaris sista dag i Acne på jacka, mössa och tröja. Och den obligatoriska kaffetermosen. 

På grund av sin längd har jag hunnit med oräkneliga träningspass i januari. Inget ont som inte för något gott med sig. 

Efter en evighetslång hosta, som tog ny fart i juldagarna, kom nyårsafton och hopp om hälsan. På grund av ett evinnerligt hostande och dålig sömn firade vi hemma - bara familjen. Precis som jag vill ha det. 

 

 

Jag lyckades få alla att klä upp sig och ställa upp på bild. Inte helt lätt med julafonsfotandet i färskt minne. Men skam den som ger sig.

 

Nyår equals hummer. Och champagne! Och noll stress när det bara är familjen och inga gäster att bry sig om. 

 

 

Delar av familjen del 2. Här hade jag svidat om till långbyxor och en topp, som jag aldrig verkar få användning för. Alice bytte också till byxor av förekommen anledning och Hedda lyckades få på sig en klänning. Erik oförändrad.

 

 

Fyrverkerier i ösregn från fönstret. Bättre bilder har väl förekommit. Både bättre och sämre nyårsaftnar också, men denna var ändå helt okej. Regn och rusk och pigga barn. Och även pigga föräldrar dagen efter, vilket kändes otroligt välkommet. Bakfylla känns väldigt 2023. Nu ser jag frame mot ett nytt år - trots att januari är något av det värsta jag vet. Men sedan! 2024 - bring it on!

Det blev en mysig jul i år! Snön och kylan, som kom tidigt i år låg såklart inte kvar. Plusgrader och regn stod på menyn, men vem är jag att klaga!? Vi har ett hus i år! Och när är det egentligen bättre bo i hus om inte till jul?

 

 

 

På morgonen slets paketen i strumporna upp. Strumpor på spiselkransen - eller över öppna spisen - i alla fall. Precis som när jag var barn. Precis som hos Fanny och Alexander.

 

 

Grötfrukost och julduken på plats. Eftersom julen i mångt och mycket går ut på att äta mat vankades det - strax efter frukosten - jullunch hos mormor. Vi tog en promenad dit, drack bubbel och åt mer mat.

 

Sedan väntade det värsta med julen - att ta en bra bild på alla barnen. Till slut gav jag upp bra och nöjde mig med en bild där alla tittade mot kameran och ingen tramsade. Svårt med det sistnämnda när Otto inte var på humör och Hedda lyckats haffa - och få igång - en ficklampa.

 

Väl hemma igen var det dags för mer mat. Mormor följde med och lagom tills att pappa skulle ut och köpa tidningen knackade det på bakdörren... 

 

Döm om vår förvåning - och rädsla - när tomten stod där med en yxa i högsta hugg. Men julklappar blev det! Så att det räckte och blev över.

 

 

Naglarna blev såklart röda, men inte lika juligt röda som de var innan. Vi kan det här nu. Nästa gång blir det mörkt.

Men first thing first.

Vi inledde ledigheten med ett besök på biblioteket. Pyssel, lek, tipspromenad och lån av tåglektyr. Världens roligaste förskola, tyckte Otto. 

Dagen efter bar det av till Stockholm. Barnen var jätteduktiga på tåget och varken gnällde eller kräktes. Detta kan dock inte sägas om alla övriga medpassagerare. 

Väl incheckade fick vi en drink i baren på hotellet med världens värsta belysning. 

Sober October var slut så jag firade med ett glas bubbel innan vi begav oss ut på stadsvandring..

.. och ett välbehövligt besök på Vapiano. Vi hade ju inte ätit på hela dagen. Jag vet att Vapiano finns i Malmö, men vi har inte varit där på evigheter och pizzorna smakade så bra. Mycket godare än jag minns dem. 

På lördagsmorgonen styrde vi kosan mot Djurgården och Vasamuseet. Alice var trött i benen, men Victor var taggad. Därefter blev det kultur i form av slottet, vaktavlösning och riksdagen. 

Vi hann även med ett 1-årskalas för lilla Ingrid. Det var hyrd lokal, bubbel, bullar och tårta. Är det en Stockholmsgrej?

Vi gick inte hungriga många minuter under resan. Direkt från kalas till Kho Phangan - himmelriket för barnen. Och krypavstånd hem. 

Sista dagen gick vi tillbaka till slottet, och in den här gången. Här i representationsvåningarna. 

Hela stan var fylld av höstlovsskoj för barn och även på museet Tre Kronor - källaren av det som återstår av det gamla slottet - bjöds det på skattjakt och priser. 

Sedan var det dags att åka hem! Fullspäckade, men härliga dagar med mycket mat i magen och många steg i benen. Tack för det Stockholm!

Alice och Victor var först ut med halloweenfirande i skolan. Alice gick som synes som Wednesday. En fullträff, men för att vara helt ärlig gör ju peruken det stora jobbet. Dagen efter var det halloweenkalas hos en kompis och samma kostym åkte på igen. Varför krångla till det?

Hemmet var pyntat till Halloween. Årets fulaste högtid. 

Och slutligen var det även dags för smååringarna att ha halloweenfest på förskolan. Otto var fullt inställd på att vara utklädd till Batman. Lyckligtvis har vi en hel arsenal av sådana dräkter, så det var bara att välja och vraka. Hedda hittade en lite för stor Spidermandräkt…

.. som hon vägrade ta av sig, till och med när hon skulle sova. 

En dämpande efter på färgen - som älskar att gulna vad jag än gör - och ett par centimeter på längderna. Som vanligt, med andra ord. 

Jag passade även på att göra mina naglar - för första gången på flera år. För en människa som har nagellack dagligen känns det mycket märkligt att jag inte gör det oftare. Så mycket finare och hållbarare, men oj vad det sliter på naglarna. Vi får helt enkelt se hur länge jag tycker det är värt det. 

Sista lediga helgen åkte vi till Strandhuset i Sibbarp för en bättre middag. Barnen kan spela minigolf utanför - om vädret tillåter. Vilket det stundtals gjorde. 

Själv drack jag Sancerre och väntade på maten. Gott!

Röding. Väl värd väntan. 

Lilla modelejonet. 

Och här var jag. Hemkommen efter småregnig cykeltur. Klädd i Toteme och Dagmar. 

Häpp!

Under en sommar som mest har präglats av regn än så länge (och framöver, om jag utläser prognosen rätt) var det kul att i alla fall på lufta sommarkläderna en liten sväng i Grekland. 

 

 

På min födelsedag fick jag en chans att bära denna röda kreation, som inhandlades för ett par år sedan, men bara plockas fram när jag åker utomlands. Senast i Kroatien, nu i Grekland. Nu hänger den i garderoben igen och lär väl göra det.. tja, ett tag.

 

En svart tubtoppsklänning men lite för genomskinliga ben kankse inte gör sig på jobbet, men gott och väl på ett stekhett Kreta.

 

 

En mycket dålig bild på en i övrigt ganska omtyckt outfit. Eftersom jag solade axelbandslöst konstant (bye, bye konstiga ränder) fick jag ju också passa på att bära axelbandslöst på kvällarna. Tillsammans med ett par silkiga knälånga shorts i gräll färg från Rodebjer. Me like!

 

 

Och tränades gjordes det väl lite halvdant. På gymmet fanns det någon slags svalka, men efter ca tre minuter var jag genomsvettig. Kläderna ovan - med en touch av camel toe - var på tok för varma för gymmet.

 

Slutligen fick jag lufta magen i en klänning jag aldrig riktigt lyckats komma överens med. Jag har svårt att förstå hur den ska knytas och hur högt upp den ska sitta, men en riktigt varm sommar skulle den kunna bli en favorit eftersom det är en spännande modell. Döljande och avslöjande på samma gång. 

Jag känner mig inte redo för höstmodet riktigt än, men visst kan man köra på bara ben och stickat en lång bit in på hösten!? 

Sista morgonen på hotellet. Frukost ute, följt av en dag vid poolen. Det enda man orkar med i hettan. 

På kvällen tog vi fördrink på hotellet och skippade sedan för en gångs skull den traditionella all inclusive-menyn och gav oss ut på "stan" istället. 

Började med Aperol spritz..

.. följt av grillad sea bass. 

Födelsedagen innefattade allt jag kunnat önska mig; sol, bad, god mat och en frisk familj. Nu är jag taggad för att se vad 40-årsåldern har att erbjuda!

Innan barnen gav sig iväg på morgonen var det inte stressfritt. Jag hade bakat kakor hela natten till Alices avslutningsfika och kämpat med att få på Victor annat än fotbollskläder. 

Efter avslutningen åkte vi till Geijersgatan 53 och firade barnens avslutning. Så snart chokladcroissanterna var uppätna var de dock väldigt ivriga att komma därifrån. 

De små hade också klätt upp sig för avslutning. Bilden är dock tagen efter dagens slut, varav alla smutsfläckar. 

Ombyte innan fredagsmys. Nu stundar ett par veckor på fritids innan det är dags för ett rejält sommarlov. 

Mitt i en intensiv period lyckades jag fånigas en lucka och springa till frisören. Det var dags att fixa håret inför sommaren. Eftersom mitt hår 1. Alltid blir gult i kontakt med solen och 2. Har börjat avslöja ett och annat grått hårstrå var det lika bra (tydligen) att knäcka upp botten med en kallare nyans som ska hålla det gulaktiga borta längre och smälta in med det gråa. Makes sense? Oklart om ens jag förstått det rätt. Hur som. Resultatet blev som följer. 

Håret åt ena sidan…

.. och åt andra sidan. 

Längderna oförändrade. Det stora klippet får vänta.