Mismatch

Igår fick jag en rejäl genomkörning av ett trött och slitet sommarhår. Färg och toppar skulle piggas upp. Dryga två timmar senare skuttade jag ut i regnet såhär. Och trots att jag inte ser glad ut på bilden är jag faktiskt nöjd med Sheidas jobb. Erik såg - som vanligt - ingen skillnad.

Sista dagen på semestern. Utanför fönstret är det hett, men grått, vilket förhoppningsvis gör det lite lättare att masa sig till jobbet imorgon. Innan det är dags att tänka i de banorna stundar dock försenat födelsedagsfirande med familjen. Hurra för lilla mig!

Bild från gårdagen när jag blev bjuden på försenad födelsedagslunch av Erik på Siesta. Aldrig tar firandet slut!

Efter att ha irrat runt i, och runt omkring, hemmet igår, gravt jetlagad, somnade jag äntligen vid sjusnåret. Vilket i sin tur innebar att jag vaknade klockan fyra i morse, pigg som en mört, hungrig som en varg.

Jag är glad att jag lyckades vända jetlagen till en fördel (vem vill inte vara morgonpigg?), men rädd att den ska spåra ur i fel riktning innan helgen är över. På måndag är det nämligen dags att börja jobba igen och då skulle det vara skönt att vara tillbaka på banan. Framför allt om det innebär att jag kan infinna mig på jobbet redan sju på morgonen.

Vår resa avslutades med en skräll - bokstavligt talat. Tjugo över tre vaknade jag av att huset i Marina del Rey hoppade till. Efter ett par sömndruckna minuter insåg jag att det måste ha rört sig om en jordbävning och efter ytterligare sömndrucket googlande fann jag att vi bara befinner oss 3 kilometer från epicentrum. Med en magnitud på 3,8 får den väl betraktas som ofarlig, men ändock märkbar. Är det här the real California experience? I så fall är jag nog redo att åka hem nu.

Så nära ett dopp i Stilla havet jag kom när vi besökte Santa Monica Beach tidigare idag. "Tyvärr" var bikinin kvar på hotellet..

Nu har vi nått sista anhalten innan hemresan. San Diego. I samma stund som vi körde in i staden försvann solen bakom ett molntäcke och har inte visat sig sedan dess. Detta drar såklart ner betyget, men bortsett från det verkar det vara både mysigt och trevligt här.

Idag ska vi kolla in stadens beryktade zoo och kanske göra resans sista shopping. Imorgon kör vi tillbaka till LA och på onsdag väntas vår låånga hemresa. Jag kan inte säga att jag längtar.

Den underbara Isabel Marant-jackan i skinn fanns kvar på Barneys. Om det blev ett köp? Det återstår att se till födelsedagen.

Vi förlängde vår LA-vistelse med ytterligare en dag innan det bär av söderut med destination San Diego. Jag fullkomligt älskar Los Angeles. Här finns allt - och mer därtill. Dagarna flyger fram, trots att vi varken hunnit med stranden, shoppinggatan eller Universal studios. Jag skyller till stor del detta på de enorma avstånden.

Vad vi däremot har hunnit med är mången middagar, bergshiking, shopping och biobesök. I skrivande stund har vi precis avnjutit en sen proseccolunch vid poolen innan det vankas solnedgång och en sista middag i LA. Ljuvlig lördagseftermiddag.

.. att hinna med och så lite tid att göra det på. Jag vet helt enkelt inte var jag ska börja. Plötsligt befinner jag mig en tvärgata från Rodeo Drive med såväl lyxbutiker som lyxvillor inom räckhåll. Där skulle jag kunna gå och drälla resten av resan, men det skulle nog inte skapa mervärde för någon.

Nej, ett besök på Melrose, Universal Studios, Santa Monica och i Hollywood får det bli istället. Och lite drällande på Rodeo Drive..

Två dagar i pittoreska lilla Santa Barbara flög snabbt förbi och innan vi hann blinka var det dags att styra Forden vidare söderut - mot drömmarnas land. Nu har vi checkat in på Mr C. I Beverly Hills, där vi i skrivande stund väntar på bagaget med varsin Bellini i hand. Äventyren, Hollywoodskylten och alla kändisar väntar kring hörnet.

Det är med sorg i hjärtat jag måste förlika mig med tanken på att vi ska lämna Big Sur och Ventana Inn idag. Det är så underbart här! Vi har gått skogspromenader, badat i heta japanska kar och ätit underbara middagar på Nepenthe. Mest av allt har vi dock bara kopplat av. I morse deltog jag även i den dagliga yogaklassen innan den formidabla, men kaliforniskt ekologiskt och nyttiga, frukosten intogs. 

Om några timmar ska vi ut på vägarna igen. Denna gång med amerikanska rivieran - Santa Barbara - som nästa anhalt. Men först ett sista insupande av Big Surs natur och ett besök på Henry Miller library.

I badet med kaffe, bok, brasa och mobilt internet. Ventana Inn erbjuder verkligen ett smakprov av himmelriket. 

Efter Vegas puttrade vi vidare genom helt fantastiska landskap hela vägen till Yosemite. Mil efter mil av öken, rancher, bergsområden och grönskande slätter nådde vi slutligen en helt otrolig naturupplevelse. Yosemite.

Inhysta bredvid en porlande bäck bara några kilometer från parken vaknade vi så nära naturen vi möjligen kunde komma. Dagen har spenderats i Yosemite Village med en promenad (eller hike som man säger här) till Yosemite Falls följt av klippklättring fram till vattenfallen. Därefter brände vi vidare mot kusten, där vi nu befinner oss och slappnar av efter några tuffa dagar på vägarna. Mer om detta imorgon!

Äntligen lämnar vi den guldglittriga och artificiella staden i öknens mitt. Las Vegas passar säkert vissa, men jag är inte en av dem. Lyxiga hotell och överdriven glamour i all ära, men hettan i kombination med all vulgaritet blir helt enkelt för mycket för mig. En häftig upplevelse, men nu räcker det.

Strax ger vi oss ut på vägarna igen för att uppfylla Eriks önskan om mer öken och vildmarksliv. Death Valley och Yosemite står på agendan innan jag tar över planeringen och det blir kuststräckan för hela slanten!

Brad Pitt och jag. Vad har vi alla gemensamt? Jo, vi har - i likhet med miljoner, miljarder andra människor - stått vid fontänen utanför Bellagio och bevittnat vattenkonster. Coolt första gången, tröttsamt fjärde och så man byter sida på gatan den nionde.

Såhär glada var vi under gårdagens helikoptertur.

Igår tog vi en helikopter från en kokhet stad ut till ingenstans. Och mitt i ingenstans uppenbarade sig fantastiska Grand Canyon. Dammar och vattendrag avlöstes av magnifika klippformationer och kilometervis av rödgul öken. På en av dessa klippor landade vi med helikoptern för att inta lunch och champagne i 45 - eller var det  47? - graders värme. Jag kan inte med ord beskriva hur vackert det var. Jag försöker säga det med två bilder från luften istället.

Idag har resan satt igång. Från Los Angeles tog vi oss igenom en väldigt het öken till ett ännu hetare Las Vegas.

Nu ligger vi och kopplar av på - vad jag tror kommer bli - resans finaste hotellrum. Vi ska förbereda oss för att göra stan, men för det krävs uppladdning i form av vila. Efter en dag på vägarna, med undantag för ett stopp på 50-talskrogen Peggy Sues diner i Ghost Town, blir man ganska utmattad. Men detta är inget som en kväll på strippen inte kan råda bot på.

Första stoppet; Joe and the juice på Kastrup. Sen följer mellanlandningar i Frankfurt och Washington innan vi slutligen når kalifornisk mark. Om ca 20 timmar alltså.

Så funkar äntligen mobilbloggen igen! Detta firar jag genom att lägga upp en bild på mitt reakap från Greta. 100% siden, 50% rea.

Uppgivenheten förtär mig just nu. Om jag har längtat efter semester tidigare har jag aldrig varit här. Vad mer kan jag säga? Jag säger det med en bild.