Mismatch

Efter att ha spenderat knappt två timmar baklänges i en skumpig andraklass börjar eftermiddagens mellanmål i form av ett kexchoklad göra sig obehagligt påmint. I brist på vettig internetanslutning och böcker använder jag min sex år gamla iPod som underhållning. Det blandas hejvilt. Högt och lågt. Magnus Uggla, Jewel och The Shins. Gamla favoriter.

Om en timme når jag hemmaplan och hoppas på vänligt bemötande och mat på bordet. Ett av två goda ting har jag väl åtminstone förtjänat?

När vi ändå rör vid ämnet; vem har glömt George Costanzas eminenta mamma Estelle Costanza i Seinfeld? En oförglömlig kvinna, såväl utseendemässigt som röstmässigt. Jag känner att den här prinsessan är i gott sällskap. Om sällskapet ifråga bor i en husvagn.

Jag får väl också sälla mig till mängden reaktionärer angående den nya arvsprinsessans namn. Estelle!? Hur tänkte de där? Är det bara hos mig som tankarna förs till Joeys kedjerökande agent i Vänner? Nej, jag tänkte väl det. Jag får nog citera Herman Lindqvist för första och sista gången här. Estelle låter som en nattklubbsdrottning. Milt uttryckt.

En annan Estelle

Jag spottar ju inte direkt ur mig inlägg fullmatade med text nu för tiden. Max en skärmdump hit och en annan dit. Och jag har känt mig trött, hängig och allmänt omotiverad hela veckan. Men idag! Idag är det andra bullar. 06.30 flög jag upp ur sängen och nu sitter jag - gnistrande av energi - på jobbet och knappar på för fullt. Solen strålar och det känns verkligen som att våren är i antågande. Tänk att det krävs så lite för att jag ska motiveras. Vi får bara hoppas att det håller i sig. Vädret, alltså.

Och alla gläds med Victoria och Daniel denna dag. 100% av befolkningen. Vad annars är möjligt när Aftonbladet ger ett svarsalternativ?

Här har vi en kille som har fattat grejen!

Folk som talar direkt till en i tredje person. Hur är det med Caroline idag då? Är det samma typ av människor som benämner sin äkta hälft som "frugan"? Kan inte bara dessa människor flytta till Phuket och öppna en bar eller något?

Idag är det inte mycket som inte irriterar mig.

Efter en slappehelg och strategikonferens i dagarna två var det verkligen på tiden att ta itu med veckans träning i onsdags. Dagen till ära var det styrkefokus på CrossFit. Efter två övningar trodde jag att mina armar skulle gå av på mitten och efter ytterligare två att min rygg skulle brista. Resultatet blev alltså att jag knappt kunde röra mig igår. Helt likgiltig inför detta faktum bestämde jag mig igår för att gå på Power Spinning. Att säga att jag svettades passet igenom vore en underdrift. Att säga att jag knappt kunde andas större delen av passet ligger nog närmare sanningen. 

Idag sitter jag och funderar på om det är läge att snöra på sig träningsskorna igen, men vid närmare eftertanke tror jag att jag struntar i det. Jag vill ju vara i fin form inför morgondagens vinprovning (utan träningsvärk i större delen av kroppen) och inte helt ta udden av fenomenet vilodag. Nej, idag får bli en vilodag.

Så kom Alla Hjärtans dag även i år. Jag har aldrig varit något större fan av att fira denna överreklamerade högtid, men om man inte får presenter "vanliga" dagar är det väl bra med lite riktmärken. Trött efter min strategikonferens i Stockholm landade jag in i ett snöigt Malmö sent på tisdagskvällen och möttes - överraskandes nog - av oxfilé, ros modell större och ett superfint Thomas Sabo-armband (även det modell större). Bara för att jag struntade i att köpa något i gengäld i år. Detta får alltså bli min nya taktik.

Hur gärna jag än ville bädda ner mig i soffan och se på en mysig kärleksfilm var det inte det jag gjorde. Istället lyssnade jag på Suede och tänkte på alla som är ensamma. Så extra påtagligt en dag som denna.

Så nådde snön även Malmö. Hela dagen har det yrt vitt utanför fönstret, men så snart mörkret lagt sig kom regnet och snön är åter ett minne blott. För gott den här gången, hoppas jag. Nu börjar jag verkligen bli redo för lite vår.

Jag har inte haft en planlagd minut under hela helgen och det har varit underbart. Jag älskar de helger man bara kan ta som de kommer utan några måsten eller tider att passa. Jag har därför att passa på att njuta av årets första semla - eller hetvägg för att vara mer korrekt - kollat in matbord på Ilva, köpt varma, mysiga täcken och nya, fluffiga kuddar på Ikea, sett Mission Impossibel 3 - Ghost Protocol på bio samt tränat intervallöpning på gymmet. Nu är jag färdigpackad och klar för en tidig avfärd till Stockholm imorgon bitti. Redan klockan fem ringer klockan och då gäller det att vara utvilad. Strategimöte står på schemat och jag undrar i all tysthet vad jag egentligen ska där och göra. Nåja, det lär väl visa sig.

Idag visade sig även bli en sorgens dag. En legend har gått ur tiden. Whitney Houston hade en av världens mest fantastiska röster, men dessvärre ett fruktansvärt tragiskt privatliv, kantat av droger, skandaler och kollapser. Idag lyssnar jag denna och blir nostalgisk.

Igår var jag på den efterlängtade föreställningen av Järnladyn - porträttet av Margaret Thatcher med en suverän Meryl Streep i huvudrollen. Mitt förhållande till Thatcher är mycket okomplicerat; hon har länge varit en av mina största förebilder, inte minst på grund av att hon lyckades vända hela Storbritanniens ekonomi och räddade Västeuropa undan kommunismen. Kort och gott var hon nödvändig för Storbritannien på den tiden. Den demonisering vänstervridna har gjort av Thatcher sedan hennes avgång är i mina ögon både orättvis och orättfärdig. Jag fann det därför extra spännande att se hur ett gäng Hollywoodsossar skulle tolka filmatiseringen.

Den kaxiga trots Margaret redan som ung uppvisar i filmen är imponerande, liksom hennes envishet och trofasthet. Trots detta lämnade filmen så mycket mer att önska. Mer om hennes politiska gärningar och mindre om ålderdomens vedermödor. Mer om hennes nationella och internationella framgångar och mindre hallucinerande romantiseringar av kärleken och saknaden av en framliden man. Mer fakta, mindre fiktion. Meryl Streep i rollen som Thathcher är däremot oklanderlig. Helt fantastisk, rent ut sagt. Precis som Thatcher i rollen som premiärminister. En kvinna före sin tid. En förespråkare och drivande kraft om sunda skatter, frihandel och arbetsmarknadens rörlighet. En järnlady av rang.

Känslan av att det var måndag var nästan förlösande i morse. Av någon anledning tyckte jag att det var riktigt skönt att komma iväg till jobbet, som jag har varit borta ifrån i nästan en hel vecka. För jobba hemma, borta, på resande fot i all ära, men när jag sitter vid min stora skärm flyter arbetet på lite lättare. Och snabbare.

Tro inte att detta är en resfri eller lugn vecka för det. Redan imorgon bär det iväg till Ronneby för kick-off och på torsdag är det deadline för budgeten. Utöver det ska det även hinnas med en tjejmiddag och ett biobesök. Är det möjligt att skicka in en begäran om utökning av dygnets timmar någonstans? Ingenstans?

Kom den? Är den här? Jag har suttit fastklistrad vid min dator mest hela dagen utan att egentligen hinna göra något och klockan 16 fick jag nog. Inte skulle väl jag slösa bort hela dagen inomhus. Det fick jag bittert ångra. Jag gav mig ut på en stadsvandring i permafrosten som råder utanför fönstret för att inmundiga två välförtjänta glas rödvin på hotell Rosen. På hemvägen snappade jag upp lite vietnamesisk take-away och några Maraboukakor och nu sitter jag klistrad vid datorn igen. Är det verkligen helg? Två rapporter till ska jag spotta ur mig, sedan ska jag förlika mig med tanken. Som jag har längtat.

5 saker du inte kan - eller vill - vara utan i ett bokslut. Jag har den ultimata listan.

1. Mat. Maten får inte ta slut. Faktum är ju mer desto bättre. Hungern verkar ligga på topp dessa dagar och regel nummer ett lyder lätt; Gå aldrig hungrig i ett bokslut!

2. Bekväma byxor. Bär INTE snortighta jeans. För det första omöjliggör de steg nummer ett och för det andra är det inte skönt att verka stillasittandes i dem två dagar i streck. Eller ståendes. Eller någonsin.

3. Ett glatt humör. Humorn måste vara det sista som lämnar dig i bokslutstider. Då hoppet sedan länge vikt hädan och du står och faller mellan uppgivenhet och förtvivlan är det viktigt att ha nära till skrattet. Ett gott skratt må förlänga livet, men det förkortar definitivt bokslutsarbetet.

4. Hälsan. Att ha en så pass hög arbetsbelastning med en stram tidsplan och en manisk tidspress är illa nog som det är. Att ha detta med en förkylning hängandes över sig är näst intill omöjligt. Se till att ha sjukdomarna överstökade till den 31:a. I bokslutet gäller det att vara klar i huvudet.

5. Kaffe. Världens bästa dryck. Världes mest nödvändiga dryck för sena kvällar och tidiga morgnar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Jag skulle inte kunna jobba en sekund utan kaffe. En sanning med modifikation vanliga dagar. En sanning i bokslut. Punkt.