Mismatch

Det var ett tag sedan jag bloggade, men något som var betydligt mer längesedan var när jag tränade senast. Framför allt på regelbunden basis. Visst hände det att jag i slutet av graviditeten som pliktskyldigast gick till gymmet och lyfte på några lättare vikter, men det var knappast något som gav upphov till några känningar i efterhand. 

Det var varken igår eller förrgår jag gick till gymmet senast. Nej, vi snackar alltså VECKOR. Efter två bokslut, influensa och en ihållande hosta har det helt enkelt inte blivit av. Lägg på lite graviditetslättja och diverse matsug ovanpå det och ekvationen är löst. 

Gårdagen utvecklade sig till en riktig skitdag. Skitdagen ifråga inleddes med punktering på väg till jobbet - mitt i ingenstans. I regn och blåst släpade jag cykeln den sista biten till jobbet bara för ägna hela lunchen - och lite till - till att upptäcka att hela Hyllie saknar cykelreparationsmöjligheter. Såvida man inte vill ställa sig mitt i snålblåsten och göra det själv. 

I likhet med många andra innebar årsskiftet ett nytt gymkort för mig. Och inte bara ett nytt kort, utan ett helt nytt gym. Jag älskar verkligen mitt gamla gym, men efter vår flytt är det så förbaskat långt bort. Vilket inte direkt gynnar träningstillfällena. Så när mitt nya träningsbidrag nu trillade in gjorde jag slag i saken och införskaffade ett nytt kort med träningsmöjligheter på flera olika ställen. Ett inte alltför långt från hemmet och ett precis bredvid jobbet. Bland annat. Så ursäkterna är nu ett minne blott. 

Nyduschad, avsminkad och trött har jag nu krupit ned mellan lakanen i sängen. Efter en relativt tidig middag fick jag feeling och drog till gymmet. Ett litet tilltag som jag ångrade efter bara fem minuter. Bara att cykla till gymmet i motvind kändes som tre gympass i sig. Och trots att det var medvind på vägen hem var jag vid det laget så utmattad och medtagen att det kändes som - ja, ytterligare tre pass. 

Så snart bokslutet var klart kunde jag börja njuta av att skola in Victor på förskolan och ha lite ledig tid hemma tillsammans med den lille gullungen. Idag var det dock "tidig" morgon på förskolan, så vi skubbade dit till klockan nio. 
Med lite nya dagiskläder - och skor - var Victor redo för en förmiddag i lekens tecken. Själv var jag mer än redo för en lugn förmiddag hemma innan det var dags att hämta tröttmössan igen. 
Efter lunch gassade solen på ordentligt så vi passade på att gå ut i lekparken. Lekte och luftade benen. Kastade grus och jagade fåglar. Med mera. 
När Erik kom hem samlade jag dock nya krafter och cyklade in till stan för att gå på ett kettlebellpass. Sedan cyklade jag hem igen och fastnade framför Val 2014 med Annie Lööf, som gör ett otippat bra intryck. Jag sitter främst inte fast för att programmet är så fantastiskt intressant, utan för att jag helt enkelt inte orkar resa på mig. 

För att inte fastna helt i arbete drog jag en snabb repa till gymmet efter jobbet. Lyfte, kånkade och stånkade. En halvtimme fick räcka, sedan var jag helt slut. Och nu står jag här på perrongen med belöningen i handen och väntar på tåget som ska ta mig hela vägen hem till Ystad. Åtminstone det jag kallar hem i en dryg vecka till. 

Jag kommer förmodligen aldrig att springa ett marathon eller att vinna ett lopp. Men jag tycker inte längre att det är lika tråkigt att springa som jag en gång gjorde. Dagar som igår - efter jobbet, men före middagen - är det faktiskt helt underbart. Framför allt efteråt. Gruset, gräset, solen och vinden. Och en middag på det. Jag föredrar fortfarande styrketräning, men en löptur under rätt förutsättningar är inte helt fy skam. 

Jag är inte överdrivet förtjust i att springa. Inte som vissa, som kopplar bort alla tankar på att det är jobbigt och bara låter sig svepas med. Jag tycker tvärtom att det finns betydligt trevligare, jobbigare och mer effektiva träningsformer.

Detta betyder inte att jag inte uppskattar en god löptur då och då. Framför allt nu när våren och alla dofterna anlänt. Himmelskt! Med en podd i lurarna tog jag ett par varv i Pildammsparken för att varva ner ett par hekto efter en intensiv vecka. En välförtjänt middag på det och nu ligger jag här och pyser.

Nästa vecka väntar både årsbokslut och förhoppningsvis ett avslut - med tillhörande kontraktsskrivning - på lägenhetensförsäljningen. Jag håller faktiskt alla tummar och tår för detta. Nu orkar jag inte ha fler visningar!

Ligger i sängen med senaste bokklubbsboken och en trött bebis. En perfekt avslutning på denna intensiva onsdag. Ett svettigt spinningpass var kronan på verket för att åstadkomma total utmattnad, men efter några liter vatten, lite (läs mycket) vegetarisk lasagne och en dusch kände jag mig som en människa igen. Nåväl. Nästan i alla fall. 

Helgen har - som vanligt - sprungit iväg och jag har till största del spenderat den tillsammans med min lilla familj. 
Fredagsfest eller ej, jag väcktes med ett pekfinger i ögat klockan sju i lördags morse. När Erik och Victor senare begav sig till babysimmet fick jag äntligen en chans att slappna av lite. 
Lördagskvällen var mest lugn. En god tacosgratäng och massvis av choklad stod på menyn. Och en halv film. Jag måste ge Dallas Buyer's Club en till chans. 
Innan det var dags för middag hann jag med ett snabbt träningspass på gymmet. Det har inte varit alltför mycket av den varan den här veckan så det var skönt att komma iväg och svinga kettlebellen lite. Om så bara en halvtimme. 
Efter mat och dusch ligger vi nu i sängen och ser slutspurten av House of Cards. Nagelbitande. 
Och ja, de kinesiska undertexterna är bara tillfälliga. Någon slags varningstext, tror jag. 

För att inte riskera att göra mig alltför bekväm i hemmets lugna vrå måste jag åka direkt från jobbet till gymmet de dagar jag varit förutseende nog att inse att träning ska stå på schemat. Idag var en sådan dag. 17.15 satt jag alltså redo på spinningcykeln, men upptäckte till mitt stora förtret att favoritinstruktören var sjuk och ersatt av en annan instruktör. Ett fan av RPM. Själv nästintill hatar jag RPM; de snabba intervallerna och de höga hastigheterna. Förmodligen för att det är så satans jobbigt. Så ock idag. 

När jag nu börjat jobba har jag slut på ursäkter att inte komma in i mina gamla träningsrutiner igen. Det är faktiskt rätt skönt att inte vara beroende av att Erik ska komma hem från jobbet och därmed missa alla vettiga tider på passen. Idag anlände även mitt nya träningskort så jag gjorde slag i saken och gick på ett tidigt spinningpass. Powerspinning. Lätt det jobbigaste jag gjort den här sidan nyår. Svetten lackade och jag var osäker på om benen skulle bära mig hela vägen hem. Ett par timmar efteråt känns det dock toppen. Nu ska jag tillbaka!