Otto
Och Otto har fyllt 1 år. Det snabbaste året i mitt liv. Tänk att just den här lille killen kom in i våra liv med sina bruna ögon och bus i blick.
Ett firande som inte kommer att gå till historien, men å andra sidan har ettåringar inga bestående minnen. Två paket på morgonen och en kanelgiffel med ljus i på kvällen var nivån jag orkade lägga mig på. Nästa helg blir det kalas! Då kanske jag
till och med tar ner flaggan från köksskåpet!?
Vår i luften
Efter förra årets långa skräckvinter känns det skönt att våren redan har änlänt i mars i år. Som sig så bör. Den har så sakteliga smugit sig på under veckan som gått, men eftersom jag har haft fullt upp på ALLA fronter var det först igår jag
uppmärksammade våren. Solen! Ljuset! Allt känns plötsligt så mycket lättare.
Igår promenerade vi till eminenta Mastio för att inta en dyrare lunch, som åtföljdes av kaffe i solen för de stora och lek för de små. Därefter blev det lekplatshäng och en lång promenad innan vi helt utmattade trillade hem igen för att ta kväll.
Hela familjen njuter i solen! Nu har vi ställt om klockan och dagen inleddes tidigt med att Victor åkte till Trelleborg på fotbollsturnering innan simskolan och Alice ska snart iväg på gympa. Rutinerna - och aktiviteterna - sitter som de ska!
Glad fotbollskille på paus mellan matcher i Söderslättshallen. Älskar konceptet, men hatar att förlora.
Sen sist
Livet rullar på helt enkelt. Mars - en vansinnigt tråkig månad, om jag får säga det själv. Lång som sjutton, dåligt väder och inga helgdagar. Men! Om en vecka - på självaste - våffeldagen fyller lille Otto år. Denna glada, men bestämda, lille godbit som
valde att förgylla just vår familj.
Tittandes på TV, tryggt i storebrors knä.
Innan sovstunden på dagen. Söt som socker, men på grund av vildhet är det omöjligt att ha honom sovandes någon annanstans än i sin säng.
Med busiga storasyster efter att ha rivit av ett pass på lekplatsen.
En sådan självklar del av vår familj. Även om han - av naturliga anledningar - inte är fullt lika tight med syskonen som de är med varandra börjar han hitta - och ta - sin plats. Älskar att skrota runt på Alices och Victors rum och förstöra deras leksaker.
Älskar all mat och att ta sig in i såväl kylskåp som diskmaskin. Älskar inte när maten tar slut eller när man stänger dörren framför ansiktet på honom.
Och om en vecka blir han ett år! Det senaste året har verkligen flugit fram! Jag vill verkligen inte använda mig av denna utslitna gamla klyscha, men - stoppa tiden! Eller?
Gratulerar!
Snart fyller en liten godbit 1 år, men vad jag helt har missat att fira är att en annan godbit fyllde hela 10 år tidigare i mars. Bloggen själv. I tio år har jag kämpat på med mer eller mindre ointressanta vardagsbetraktelser. Framför allt för min
egen skull. Det är faktiskt väldigt kul att gå tillbaka i arkivet och se vad jag gjorde vid olika tider i mitt - och i barnens - liv. Hur förlegat blogglivet än må kännas.
Mars
Mars har kommit och hopp om våren med den. Ibland. Just nu är det nollgradigt och frost ute, vilket är anledningen till att jag sitter inne med mobilen istället för på cykeln i full karriär mot jobbet. Men snart så! Inläggen har - i vanlig ordning - inte duggat tätt här, men jag har haft fullt upp. Jobb och jobbrelaterade Stockholmsresor varvat med barn och barnrelaterade aktiviteter samt middagar och träffar med vänner. Allt i ett.
Helgen som precis gått har bestått av allt ovan. Minus de jobbrelaterade Stockholmsresorna (men på onsdag är det dags igen). Den inleddes med att jag stängde ned datorn tidigt efter en intensiv bokslutsvecka och hämtade barnen. Mysigt! Det var inte igår.
I hissen på jobbet. Redo att checka ut för helgen. På fredagskvällen drog vi på middag i Slottsstaden. Hela familjen och en vagn åkte buss.
Bara Victor var - ofrivilligt - vaken av barnaskaran på hemresan. När bussen stannade slängde vi upp honom på ståbrädan och gick hem. Det gick över förväntan.
I lördags var det dags för en efterlängtad Melodifestivalenfinal. Fem lördagar har lett upp till det här. Crescendot. Det var dock blandade känslor hos publiken hemma hos oss. Någon tyckte att rätt låt vann. Någon grät sig till sömns för att Bishara inte tog hem det. Och så vidare. Rätt lycklig är man ju ändå över att spektaklet äntligen är över.
Sedan har helgen som sagt bestått av barnrelaterade aktiviteter. Otto fick ta ett bad. Jag och Alice tog en selfie i vårsolen efter hennes gympa.
.. och medan Alice gympade passade jag på att riva av ett snabbpass på gymmet. Bästa upplägget. Snart blir det inte mycket av den varan. På torsdag går mitt gymkort ut.
Och nu är jag laddad för en ny vecka. Solen har smält bort frosten och mitt nagellack har torkat. Jag är så redo som man kan bli!
